Krisens idealtjej behöver inga pt-timmar
Alla som försökte diska under rinnande vatten blev underkända. Glas, tallrikar och grytor skulle gå just så, i rätt ordning genom samma äckelljumma vatten. Vi som försökte runda att stoppa ner händerna i den ljusgrå vätskan bland de guppande tomatresterna, kallades för nippertippa och ”pitu-liisa”. Det var finlandssvenska och betydde att vi skulle jobba på och hålla käft.
Jag var duktig i de flesta ämnen, utom hemkunskapen. Det var inte bara snuskfaktorn jag hade problem med, hela ämnet kändes nästan kränkande. Det var som att min stadiga, sisu-stränga lärare hade gjort det till sin uppgift att inte bara lära oss att läsa recept utan plocka ner oss på jorden, påminna oss alla om att vi inte skulle tro att vi var något.
Jag ville absolut vara något. Det var 00-tal och jag kollade på Sex and the City och Simple life efter skolan, att behöva bry sig om varmvattenskonsumtion var som ett uselt skämt. Den framtid jag föreställde mig var i dyra stövlar, klapprande genom mötesrum och inte stoppad av någon, absolut inte av en finsk tant som hoppades att mitt liv skulle bli lika deppigt som hennes.
Kvinnoidealet under den långa högkonjunkturen var queens som prioriterade jaget, Camilla Läckberg tackade sig själv för sina framgångar och Beyoncé filade naglarna medan hon påminde alla andra om att de var utbytbara. Drömkvinnan tjänade pengar och konsumerade, ställde krav och kompromissade aldrig, så skulle vi också bli.
Lågkonjunkturens mönsterpersoner verkar vara av en annan sort. Överflödet jag älskat i tjejkulturen fyller fortfarande mina flöden, men nu gör det mig orolig för oss. Vilka av idealen kan backas upp när allting går söderut? Var drottningsjälvförtroendet mer en fråga om tursamma omständigheter, snarare än feministiska framsteg?
Nu hör jag även männen muttra om fruar som inte vill varken vrida ner golvvärmen eller ta färre spabad. ”Kvinnor är besatta av lyx”, väser en stressad make i nådens år 2022. Nyss var han stolt över sin välfönade hälft, nu känner jag igen undertonen från hemkunskapssalen. Jävla nippertippa, läser hon inte elräkningen?
The Kardashians har tagit bort ”Keeping up with” ur titeln på sina nya säsonger. Rimligt, eftersom det inte finns någon chans för tittarna att hänga med i miljardärfamiljens utveckling. Inflationen ökar avståndet ytterligare mellan de som har och de som inte, och den duktiga kriskvinnan känner sin maktlöshet. Hon hoppas inte på något yttre självförverkligande, hon vet att överlevnad har med anpassning att göra, snarare än erövring.
Krisens idealtjej blir en lågmäld varelse. Hon behöver inte dyra pt-timmar och proteinrika dieter för att hålla sig i form, hon blir slank på linssoppa och av att gå till bussen. Hon försöker inte shoppa sig till en åtråvärd identitet och inspireras inte av hypermaterialistisk populärkultur, hennes ambitioner stannar vid att få sig själv och sina närmaste genom det värsta.
Framför allt gnäller hon inte. Den kvinna jag vill vara nu kör ner tassarna i gråvattnet utan att röra en min, hon utför sina plikter och håller humöret jämnt. Egot är för pitu-liisor, snart kan det vara ännu värre.