Skamligt att inte ta ansvar för tolkarna i Afghanistan
Tolkar som har arbetat åt Sverige riskerar att mördas i Afghanistan.
Det är skamligt att regeringen inte lyfter ett finger för att hjälpa dem.
Ekot intervjuade i förra veckan Ali, som egentligen heter någonting annat och som i 18 månader arbetade som tolk åt svensk militär.
Han har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige, ett och ett halvt års tjänstgöring hos Försvarsmakten räckte inte för att anses ha tillräcklig anknytning till landet han gjorde viktiga insatser för, och fruktar nu för sitt liv.
Då intervjun gjordes stod talibanernas styrkor bara fem kilometer från staden som Ali bor i. Många i samhället vet att han har arbetat åt en västmakt.
Att han kan råka mycket illa ut råder det ingen tvekan om.
Ali är inte ensam. Omkring 15 tolkar, vars arbete var närmast avgörande för att det svenska förbandet över huvud taget skulle kunna verka i Afghanistan, svävar i fara.
Jag föreställer mig att de flesta är av uppfattningen att Sverige har en moralisk skyldighet att hjälpa dessa personer och deras familjer. Det anser nog även högt uppsatta chefer på berörda myndigheter.
Men överbefälhavare Micael Bydén har inte sagt ett pip. Och Försvarsmaktens presstjänst låter avmätt förklara att frågor om uppehållstillstånd och asyl ligger på Migrationsverkets bord.
Migrationsverket kan dock inte heller göra någonting. Generaldirektör Mikael Ribbenvik har påpekat att det är omöjligt att söka asyl från hemlandet. Tolkarna är med andra ord inte hans problem.
Således hög tid för regeringen att kliva in i handlingen, slå näven i bordet och styra upp.
Men justitieminister Morgan Johansson säger att grundlagen hindrar regeringen från att lägga sig i och se till att tolkarna får komma till Sverige.
Någon som minns hur tongångarna gick under pandemivåren 2020? Inga åtgärder i bekämpningen av pandemin utöver de redan beslutna var möjliga. Det var närmast omöjligt. Juridiken satte stopp.
Mindre än ett år senare var en pandemilag som innebar stora frihetsinskränkningar för oss alla på plats.
Det är samma sak nu. Justitieministern har i och för sig rätt i att regeringen inte kan lägga sig i prövningen om en enskild ska få uppehållstillstånd efter att ha sökt asyl, men det innebär inte att lagboken är ett hinder.
Ta exempelvis den fiffiga andra paragrafen i femte kapitlet i utlänningslagen. I den stipuleras att regeringen kan peka ut en grupp som Migrationsverket ska prioritera som kvotflyktingar.
Den kan användas till att ge myndigheten i uppdrag att ta sig an tolkarna.
Det är just denna möjlighet som Moderaterna nu lutar sig mot då partiet kräver att regeringen tar tag i situationen.
Att oppositionen har börjat bråka - Liberalernas ledare Nyamko Sabuni säger att den eländiga situationen får henne att skämmas å Sveriges vägnar - är utmärkt.
De borgerliga partierna har dock all anledning att tala med små bokstäver i det här ärendet.
En långsiktig lösning för hur lokalanställda vid behov ska kunna skyddas borde ha varit på plats för länge sedan. Tolkarna i Afghanistan var nämligen en huvudvärk redan på alliansens tid.
Migrationsminister Tobias Billström gjorde bort sig medelst klumpiga uttalanden och oppositionsledare Stefan Löfven var ute och vevade om att det var omoraliskt av Sverige att inte ta ansvar.
Inte mycket nytt under solen, med andra ord, även om rollerna är ombytta.
Att utkräva ansvar inom politiken är mycket enklare än att ta ansvar och viljan att fatta beslut som kan befaras gynna Sverigedemokraterna har varit synnerligen begränsad hos såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.
Då som nu ville varken Försvarsmakten eller Migrationsverket ha den heta potatisen i sitt knä. Regeringen intervenerade till slut och en lösning hittades.
"Den särskilda ordningen" innebar att Försvarsmakten undersökte skyddsbehovet hos tolkarna. De som hade skyddsbehov flögs ut ur landet, registrerades som kvotflyktingar hos FN:s flyktingkommissariat UNHCR och togs till Sverige.
Något liknande måste göras igen. Men det krävs uppenbarligen en politisk knuff i rätt riktning för att det ska bli av.
Andra länder tar sitt ansvar. Tyskland har till och med upprättat ett kontor i Afghanistan för att processa ansökningar från cirka 500 tolkar och deras runt 1500 anhöriga.
Det är nu inte bara en fråga om anständighet.
Vad har det svenska försvaret för trovärdighet i framtida rekryteringar av lokalanställda vid utländska posteringar om inte tolkarna i Afghanistan får det skydd som Sverige är skyldigt att ge dem?