Omskakande vittnesmål om ålderism i arbetslivet
Ålderismen i arbetslivet upprör.
Det har stått klart i min mejlkorg under veckan.
”Detta måste sluta om Sverige ska fungera”, skriver en läsare.
”Varför arbetar inga äldre i butik längre?”, var frågan jag ställde i min kolumn förra veckan. Svaren kom i mängder.
De handlar om ålderism, dålig arbetsmiljö, tuffa scheman, tunga och slitsamma uppgifter.
En kvinna berättar om hur hon, med mycket goda meriter, sökte jobb i en damklädesbutik. Intervjun flöt på mycket bra tills hon fick frågan hur gammal hon var.
”När jag berättade att jag var 60 år blev det en reaktion som borde varit fångad på film. De såg närmast chockade ut. Stämningen förändrades och det kändes som att de nu såg mig som en förklädd häxa eller någon som de lurats att kasta tid på”.
Efteråt blev det knäpptyst från butikschefen. Inget jobb.
”Jag är 61,5 år ung men omöjligt att få ett jobb. Är vi så fula och äckliga vid denna ålder att ingen vill se oss?”, skriver en kvinna som sökt jobb på Ica Maxi men fått nej.
En kvinna, 62, som har 45 års erfarenhet, fick provjobba två dagar i ny butik. Det gick bra och hon trodde att hon fick vara kvar. Då såg högsta chefen henne och sa nej. ”Jag kände mig jätte, jätte, jättegammal och värdelös”.
”Varför är inte företagen intresserade av erfarenhet?”, undrar en kvinna med 32 år inom handeln som söker 5-8 jobb i veckan i samma bransch.
En man mejlar om en matbutik som ”satt i system att omplacera och ändra scheman för de som blivit äldre. De vill inte ha någon äldre än max 35 i butiken, det ska vara fräscht och ungdomligt”.
En kvinna med 35 år som färskvaruchef blev omplacerad till kassan för ”att dom ville ha in yngre tänkande på avdelningen”.
En Coop-anställd skriver om att ”äldre jagas bort från butiker. Scheman hyvlas, man får inte jobba när det är bäst betalt. Heltid kan man ju bara drömma om. De vill gärna ha unga, fräscha och billigare arbetskraft”.
Jag känner mig bedrövad av alla de här mejlen. Vittnesmålen om ålderismen i svenskt arbetsliv är omskakande. Både politiker och fackliga organisationer borde arbeta hårdare mot detta.
En 51-årig man skriver om den ålderism som drabbat hans pappa: ”Yngre går före äldre på ett rent ut sagt korkat sätt. Detta måste sluta om Sverige ska fungera”.
Men en del äldre lämnar frivilligt. En man som jobbat i butik och restaurang skriver:
”Den största anledningen att du hittar så få gamla där är att det är slitsamma yrken. Jag är 58 år, min rygg är slut, värk 24/7. Väntar på att få mina knän utbytta. Finns ingen som orkar att servera till 65+ eller plocka varor i butik. Vi blir förtidspensionärer eller byter jobb innan det är försent”.
En kvinna skriver:
”Det är tungt och jobbig arbetsmiljö. Såg min mamma som arbetade i butik hela sitt arbetsliv, långa dagar. Arbetade när andra var lediga. Utsliten när hon äntligen fick pension. All förståelse och respekt för de som inte orkar gå i den miljön som vi andra besöker en kort stund”.
Tack för alla mejl och berättelser!
Kunder vittnar om hur de efterfrågar äldre butikspersonal och gillar när de finns. Som Coop Forum i Haninge där det finns personal i alla åldrar upp till 60 år.
Flera mejlar att de blir glada när de får service från äldre personal när de köper smink och underkläder. Som Kick´s Emporia i Malmö där det jobbar ”en otroligt vänlig och kunnig kvinna 60+”.
Polarn & Pyret-butiken i Täby skriver att där är de mellan 22 och 70 år gamla.
Jag hälsas välkommen till tyg- och symaskinsbutiken Zannaz i Åstorp där snittåldern på personalen är 60 år.