Mejla

Oisín Cantwell

Kaos och uppror på Ekobrottsmyndigheten

Publicerad:
Uppdaterad:
Generaldirektör Monica Rodrigo.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Generaldirektör Monica Rodrigo.

KOLUMNISTER

Anställda på Ekobrottsmyndigheten vittnar om stort missnöje med generaldirektör Monica Rodrigo.

Dessutom ska en tung och frispråkig åklagare omplaceras.

Härvan är ett eko av turbulensen på Rättsmedicinalverket, där Rodrigo tidigare var chef.

Rodrigo hann 2018 knappt tillträda som generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten, en specialistverksamhet inom åklagarväsendet som ger sig på det mer komplicerade trixandet med pengar, innan det var dags för mindre smickrande rubriker.

Missnöjet var stort med att hon gjorde vad som såg ut att vara kompisrekryteringar till tre toppjobb, medarbetare som togs med från Rättsmedicinalverket.

Ilskan fortsatte gro. Det påstods att omstruktureringen i toppen lett till en dysfunktionell miljö. Att generaldirektören detaljstyr verksamheten. Att cheferna under henne är rädda och inte vågar ta egna initiativ. Att anställda åker på utskällningar på lösa grunder eller för smärre förseelser.

Kreativiteten ska ha sinat så fullständigt att en brunn i Sahara har anledning att sluta tycka synd om sig själv.

På en enhet har medarbetarna mått så dåligt att en företagshälsa har kopplats in.

Fackförbundstidningen Publikt har tidigare granskat ärendet. Det handlar om ett skyddsombud och fackligt förtroendevald som milt uttryckt, har hamnat i blåsväder.

Aftonbladet kan avslöja att personen i fråga är tung åklagare med gediget cv. Någon som inte är rädd för att ta för sig i det offentliga samtalet och den kriminalpolitiska debatten.

Detta skyddsombud har slagit larm. Hen har haft synpunkter på tystnadskultur, att det är lågt i tak, att chefer beter sig uppfostrande och tillrättavisande, att dialog och visioner saknas, att ledarskapet är passivt i centrala frågor.

En av de chefer som följde med Rodrigo påstås vara det stora problemet.

Åklagaren ska nu placeras om. Orsaken till det finns det olika uppfattningar om.

Enligt dokumentation som jag har tagit del av anser arbetsgivaren att personen helt enkelt inte följt instruktioner om hur vissa arbetsuppgifter ska utföras.

Den anställde ska bland annat ha pipit iväg på externa möten utan att säga till i god tid, inte återkopplat ordentligt vad dessa sammanträden har gett, stundom haft en oacceptabel ton i samtal med chefen och spritt oro i organisationen.

Personen, som alltså också är skyddsombud, har, måhända inte överraskande, en annan uppfattning.

Åklagaren har gjort en anmälan om kränkande särbehandling och hävdar att det rör sig om bestraffningar för framförd kritik.

Hen säger sig vara tvungen att till sin chef in i minsta detalj rapportera om möten med andra myndigheter, rapporter som blir negligerade.

Den anställde ska också ha blivit utskälld flera gånger. Aggressivt och otrevligt.

En arbetsmiljö som ska ha lett till sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och starkt obehag inför möten med chefen.

Arbetsgivaren har utrett saken och kommit fram till att ord står mot ord och att slutsatser är svåra att dra.

Men utredaren har endast pratat med de två direkt inblandade. Inga samtal har förts med andra medarbetare, som möjligen har information att bidra med.

I interna mejl förklarar arbetsgivaren att den dimensionen ingår i en utredning av arbetsmiljön som ändå pågår.

Dessutom påstås det att det i regelverket inte finns krav på att andra anställda ska höras i ärenden som detta.

Men det stämmer inte. Ett sådant krav finns visst i myndighetens riktlinjer.

En organisationskonsult har tittat miljön på enheten och upptäckt att medarbetare har hög stressnivå och att förtroendet för chefen är närmast obefintligt.

Möjligen ska den här historien ses i ljuset av turbulensen på Rättsmedicinalverket under Rodrigos tid där.

I maj 2018 publicerade Svenska Dagbladet en vad det verkar gedigen granskning av stämningen inom organisationen.

De medicinska åldersbedömningarna av unga asylsökande var vid tiden omstridd och den rättsmedicinska enheten i Uppsala beskrevs som "kollapsad".

Åtta läkare sa upp sig, det pratades om ett ”statlig verk i förfall” och i en medarbetarundersökning sa 88 procent att de hade lågt förtroende för hur myndigheten styrdes.

Kritik riktades inte bara mot generaldirektören. Även den nu utpekade chefen var i blåsväder.

Jag vet inte vad som är sant och falskt i alla dessa påståenden i den olustiga härvan. Men någonting är ruttet inom Ekobrottsmyndigheten.

Av: Oisín Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE