Nu kommer jag aldrig att få fira jul med barnbarnet
Förlåt för att förra krönikan var så bölig. Men nu är jag åter igen glad. Och jag är det på grund av absolut ingen anledning.
Inget i mitt liv har blivit bättre, inga problem har lösts.
Tvärtom har några blivit värre men trots det är jag alltså nu plötsligt glad.
Det är som att en strömbrytare då och då slås på eller av. När och varför vet ingen.
Hur som helst så har jag tänkt tre tankar denna vecka.
Tanke nummer 1: Jag har inte rört ett par kastanjetter sen jag slutade i skolan. Det är verkligen ett instrument man har noll kontakt med om man inte befinner sig i en musiksal i grundskolan.
Gud vad man höll på med kastanjetter. Hela tiden stod man där och kastade – eller var det slog man gjorde med kastanjetter? Det var så längesen att jag inte minns längre. Man trodde att det aldrig skulle ta slut. Att kastanjetter och jag, det skulle vara, livet ut.
Men så går man ut nian och sen har man inte träffat på dem en enda gång. Jag har inte ens sett ett par kastanjetter.
Gurka har jag sett, ni vet det där röret med räfflad yta man drog en pinne över. Till och med rytmpinnar har jag sprungit på. Men kastanjetter? Icke!
Tanke nummer 2: Gud, vad anekdoten om när kung Salomon avgör en tvist mellan två kvinnor om vem ett barn tillhör är dum! Ni kan den va? Båda kvinnorna påstår sig vara mor till ett barn varpå kung Salomon säger att de ska klyva barnet mitt itu och så får de varsin halva. Den ena kvinnan tycker att det är en toppenidé. Den andra säger att hon i så fall hellre ger upp barnet än att det dödas. Då säger Salomon att hon som hellre ger upp barnet är den riktiga mamman. Tydligen blir alla jätteimponerad över hur otroligt vis han är, kungen.
Jag vet att alla anekdoter i bibeln är konstruerade. Men den här är för slapp. Lösningen kräver ju att en av kvinnorna är fullständigt sinnessjuk och en helt otrolig petimäter.
Visst blir det rättvist, men vad ska hon ens med ett halvt barn till?
Jag tycker att det är trist att en anekdot som ska visa hur intelligent kung Salomon är visar det på ett så himla korkat sätt.
Det är inte lätt för någon som är pantad att komma på en historia som ska framställa någon som smart, så klart, men jag tycker att min anfader i Babylon kunde ha tänkt en vända till på den där anekdoten innan han skrev ner den. Så bråttom att bli klar med torahn var det väl inte?
Tanke nummer 3: Jag vaknade upp kallsvettig efter en dröm om att min dotter skulle visa sig vara lesbisk. Det var inte min homofobi som framkallade svetten utan oron över det logistiska helvete det skulle medföra.
I drömmen är min dotter gift med en kvinna och de skaffar sedan barn med ett bögpar. Det innebär att jag får tre i stället för ett svärbarn – om det nu heter så – på halsen.
Sen kommer jag ju aldrig att få fira jul med barnbarnet. Jag och mitt barns mor är separerade så redan där blir det varannan jul. Sedan ska barnbarnet också fira jul med min svärdotter så då blir det var tredje år och hos min ena svärsons föräldrar, så vart fjärde år, och så hos min andra svärsons föräldrar, så vart femte år!
Risken finns att deras föräldrar också är skilda. Då blir det typ vart åttonde år!
Nä, det får bli insemination i Danmark i stället för jag tänker inte nöja mig med vart åttionde år.
Det ska hon ha jävligt klart för sig.