Sex anspråkslösa förslag för att stoppa gängmorden

Utvecklingen går att vända, vad vissa än vill hävda.

Här följer några mer eller mindre konkreta förslag till hur kampen mot gängkriminaliteten kan bli bättre.

Sätt ut fler poliser i våra problemområden och låt det synas i lönekuvertet, skriver Oisín Cantwell.

Endast den som har tillbringat de senaste veckorna sittandes på en sten i en skog i inre Mongoliet kan ha undgått att notera att det är full fart på debatten om brott och straff igen.

Det har mot all förmodan visat sig finnas en gräns för till och med ledarskribenterna om hur länge munskyddens vara eller icke vara kan idisslas.

Och vad är då enklast att slänga sig över, om inte de senaste årens mest populära ämne, ett ämne som dessutom är som gjort för drastiska utspel som i bästa fall är gentomtänkta och som i sämsta och troligaste fall bara gör en eländig situation ännu dystrare om de genomförs.

Med detta sagt är debatten inte oviktig. Gängen har inte lugnat ner sig bara för att en pandemi grasserar, tvärtom, i Stockholm har polisen rustat till tänderna för att få stopp på den senaste konflikten, den har hittills resulterat i fyra mord och tio mordförsök, och i Göteborg sätts vägspärrar upp.

En hel del måste göras. Och om det måste vi prata.

Här följer några anspråkslösa förslag. De är inte nödvändigtvis originella. Inte heller är de utarbetade i detalj.

Men de har den fördelen att det bygger på att jag har bevakat ämnet i åtskilliga år och haft anledning att lyssna en hel del på vad poliser, socialtjänstemän och jurister, det vill säga personer som är någonting så omodernt som kunniga, har att säga.

Polisen

Nyrekrytering och större kostym i all ära, men det finns dessbättre utrymme till förbättringar redan med befintlig organisation.

All brottsbekämpning och allt förebyggande arbete börjar ute i verkligheten. Men inte ens hälften av landets drygt 20 000 poliser arbetar i yttre tjänst. Det är inte riktigt klokt.

Tryck ut fler av dem i våra problemområden. Låt det synas i lönekuvertet.

Lagar

Politiker och delar av kommentariatet har en ohälsosam tilltro till vad som går att åstadkomma med straffrätten. Men vad spelar det för roll med ännu hårdare tag, när morden ändå inte blir uppklarade?

Juridiken kan dock vara ett verktyg. Och lagstiftning på området bör ske i ljuset av den tekniska utveckling som de kriminella utnyttjar.

Polisen kan också bli bättre på att ta pengarna från de kriminella. Det gör ont att bli av med lyxbilen och dyra klockan.

Visitationszoner? Ja, kanske. Studier i New York har visserligen visat att de mest leder till ökade motsättningar och polarisering. Men i Danmark har det gett resultat. Bilden är inte entydig.

Stoppa nyrekryteringen

Viktigare tror jag dock är bättre juridiska möjligheter att sätta in kraftigare åtgärder mot småglin på glid.

För att ta ett aktuellt exempel: En av männen som i fredags dömdes till livstids fängelse i Köpenhamn för två mord omhändertogs som 14-åring enligt lagen om vård av unga. Redan då uttrycktes oro för pojkens kriminalitet.

Var han redan då ett hopplöst fall? Eller hade utvecklingen mot katastrof gått att hejda? Vi kommer aldrig att få veta, men jag föreställer mig att mer hade gått att göra med ett större rättsligt utrymme.

Nyrekryteringen måste helt enkelt stoppas. Det går inte att få bukt med situationen med mindre.

Bättre samverkan

Dessutom behövs bättre samverkan mellan olika aktörer för att hjälpa och stoppa unga på glid. Mellan socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin, skola och polis.

Och apropå samarbete: Numera är myndigheter från Migrationsverket till Kustbevakningen inblandade i brottsbekämpningen. Men potential finns för utveckling och förbättring.

Rusta upp förorterna

Upprustning av de utsatta förorterna. Ungdomar måste erbjudas alternativ till gängen. (Nej, det är ingen idé att skicka hånfulla mejl om fritidsgårdar. En pojke utan vettiga livschanser är potentiellt farligare än en som ser en rimlig framtid, vare sig du begriper det eller ej.)

Tålamod

Dessutom krävs tålamod. Den lågmälde och duktige rikspolischefen Anders Thornberg har varnat för att det kan ta tio år att vända utvecklingen. Ett mycket dystert perspektiv, men jag hittar inga bra invändningar mot profetian.

Frustrationen hos många är lika begriplig som rimlig. Och visst ska det vara möjligt att kritisera polisen, nuvarande eller tidigare regeringar eller vad det nu vara månde. Gud ska veta att det inte saknas anledning till att ha synpunkter på att den grova brottsligheten har tillåtits accelerera till den nivå den nu befinner sig på.

Men jag tror inte att någonting blir bättre av att det ska gapas och skrikas och pekas finger och ställas huvudlösa förslag om att göra det möjligt att bura in folk utan brottsmisstanke närhelst en ny skjutning sker.

Vi måste alla hjälpas åt. Vi måste besinna oss. Vi måste acceptera att förändring tar tid.