Sis-hemmen är helvetets fritidsgårdar

Det skulle kunna vara berättelsen om fritidsgårdarna i helvetet.

En ny rapport om de statliga ungdomshemmen avslöjar våld, sexuella övergrepp och personal som bryter mot lagen.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har granskat Statens institutionsstyrelses ungdomshem.

Sis-hemmen må mest vara kända som de där anstalterna som unga mördare rymmer från i tid och otid, men verksamheten går i huvudsak ut på att bedriva tvångsvård av ungdomar med allvarliga psykosociala problem.

Ett uppdrag som hade kunnat skötas betydligt bättre, visar den i dag publicerade rapporten.

Ivo har de senaste två åren kritiserat Sis för brister vid 19 av de 21 hemmen, kritik som har innehållit krav på åtgärder för förbättringar.

I tre av fallen var bristerna så allvarliga att IVO antingen stängde avdelning eller krävde omedelbara förbättringar.

De här siffrorna är häpnadsväckande. Än mer häpnadsväckande är att många av bristerna redan var kända, de hade upptäckts vid tidigare tillsyner.

Men de ansvariga för hemmen tycks ha ryckt på axlar, gäspat och tittat och något annat håll.

 

Ytterligare siffror:

Vid 14 av hemmen har personal agerat på olika sätt som strider mot lagen. Exempelvis genom olika former av tvång och begränsningar.

Än värre är vissa fasthållningar och nedläggningar. Visst måste vårdare kunna ingripa mot stökiga och bråkiga ungdomar, men grepp och metoder måste ha stöd i lag, vilket de inte alltid har haft.

Vi talar trots allt om fasthållningar som kan leda till döden.

Andra slutsatser i rapporten är lika dystra som väntade.

Unga människor befinner sig redan i kraft av ungdom långt ner i många mänskliga hierarkier. Än längre ner befinner sig unga på glid. Och längst ner återfinns flickor med allvarliga problem.

Intervjuer med ungdomar placerade på hem ger vid handen att flickorna känner sig betydligt mer utsatta än pojkarna.

Nästan hälften av de tillfrågade tjejerna upplever sig kränkta eller hotade av personal. Lika många säger att de har utsatts för våld av personal.

 

Och vid två olika hem fick anställda fortsätta arbeta nära ungdomar trots att de var föremål för förundersökningar om sexuella övergrepp.

IVO har funnits brister vid samtliga tolv hem där flickor placeras. Vid två av dem var missförhållandena så allvarliga i form av våld och kränkningar att de skulle stängas om inte omedelbara förbättringar vidtogs.

Så vad ska då göras för att få bukt med alla dessa missförhållanden?

I rapportens avslutande del återfinns rubriker i stil med ”Personalens kompetens behöver höjas” och ”Ökad kunskap om funktionsnedsättningar”.

Visst, vidareutbildningar, kurser, kunnigare personal är bättre personal, men räcker det?

Någonting är ruttet i verksamheten.

Statens institutionsstyrelse är inte bara ett namn som låter som någon slags korrektionsanstalt i en dyster dokumentär i svartvitt om livsvillkoren i DDR.

 

Det är också en myndighet som tycks fungera väldigt dåligt.

Följ ämnen i artikeln