Varför jobbar inga äldre längre i butik?
Vi ska arbeta längre.
Det är nyckeln till en bättre pension.
Men vilka arbetsplatser tar emot oss?
Det kom ett mejl från Eva, 57, ”som de sista åren har tänkt på, att man praktiskt taget aldrig ser människor över 50 som arbetar i butik”.
Jag gav mig ut för att kolla i närområdet. Det var bara unga tjejer på H&M. Den äldre mannen som alltid funnits i bokhandeln har ersatts av flera yngre. I trendiga matbutiken jobbar bara ungdomar.
Statistik från SCB visar att butikssäljare i snitt är 34 år gamla, tio år yngre än genomsnittet för andra vanliga yrken.
”Alla dessa yngre människor är alltid trevliga så det är inte det jag är ute efter. Men jag skulle uppskatta att få hjälp av en jämnårig kvinna när jag till exempel köper underkläder, eller när ska hitta kosmetika som fungerar med mina rynkor”, skriver Eva.
Själv blir jag så glad när jag möts av äldre personal i butiker, eller något ännu mer sällsynt, äldre servitriser på restauranger, att jag genast gör dem till stamställen.
Eva skriver: ”Sedan undrar jag så klart vart alla de människor som arbetar i butik och är typ 50+ tar vägen, får de sparken när de har fyllt 50 år?”
Ja, vad händer? Slutar folk frivilligt, och i så fall varför? Eller är det butiks- och restaurangägarna som jagar bort äldre?
En gång fick jag ett resereportage underkänt därför att de fotograferade personerna var för gamla. ”Ingen vill resa till ett ställe där människor är gamla och fula”.
Är vi kunder så korkade att vi bara vill handla av ungdomar?
Om ni har jobbat i butik och lämnat på grund av åldersdiskriminering, får ni gärna mejla mig och berätta. För det här tycker jag är konstigt.
Den första bankkvinna min man och jag hade, som hjälpte oss med bolån och annat, var ett suveränt proffs. Plötsligt gick hon i pension, 58 år gammal.
Hon hade fått ett erbjudande av arbetsgivaren som hon inte kunde motstå. Likadant var det på min egen arbetsplats på den tiden. 58+ fick fina avgångsvederlag.
Allt detta fortsätter, lite justerat uppåt. Jag ser på Facebook att fräscha människor yngre än mig får erbjudanden om att sluta när de fyllt 62.
Samtidigt säger SPF Seniorerna i en nyutkommen bok om pensionssystemet att i dag måste man jobba till 68 för att få en rimlig pension.
Utredaren Anna Eriksson skriver att när dagens pensionssystem infördes missade man att anpassa arbetslivet efter det. För att det ska fungera behöver vi arbeta längre.
I stället för att pensioneras bort, diskrimineras eller slitas ut, borde 58-68-åringarna erbjudits ”kraftfulla åtgärder inom arbetsmiljö”, möjlighet till kompetenshöjning och omställning, samt motverkande av åldersdiskriminering.
Men det uteblev och utstötningen fortsätter. Det pratas inte ett dugg om hur arbetsmarknaden ska utformas för alla 60-plussare som måste finnas i den.
När jag skriver detta mejlar Eva igen och berättar att hon fått hjälp av en kvinna i sin ålder när hon köpte smink på Åhléns. Arbetsplatser för alla åldrar är framtiden.
Till sommaren turnerar 60-årsjubilerande Rolling Stones och fortsätter att vara förebilder för ett icke-åldersdiskriminerande arbetsliv. Den 31 juli kommer de till Friends arena i Solna.
En mycket bra arbetsplats för äldre verkar Högsta domstolen vara. De flesta av justitieråden arbetar så länge de får (just nu till 68 år) och genomsnittsåldern för de 16 ledamöterna är över 60 år.
Det är otidsenligt och ålderistiskt att som DN i födelsedagsintervjun med Sissela Kyle tjata om 65 som en självklar pensionsålder. Hon arbetar ju på som vanligt som regissör och skådespelare.