Folk har blivit besatta av att stänga skolorna

Stäng skolorna! vrålar folk på internet.

Det har blivit en proteströrelse, med egna Facebookgrupper. Tusentals människor skriver på uppropen om att skolorna ska stängas omedelbart.

Det säger mer om synen på barn, än om oron för corona.

Senast var det Jimmie Åkesson som skrev ett Facebookinlägg om hur stängda skolor i coronatider är viktigt, eftersom det “inskärper situationens allvar hos befolkningen”, det vill säga gör oss vettskrämda.

Och barnen?

Några kan väl få gå på fritids, menade SD-ledaren.

Inte heller han verkar alltså ha någon riktig plan för var en halv miljon livrädda barn yngre än tio år egentligen ska ta vägen, vem som ska trösta dem eller steka köttbullar åt dem när pengarna tryter och hyllorna i matbutiken gapar tomma.

Huvudsaken är att skolorna stängs. Som i Danmark. Det har blivit svaret på alla frågor, lösningen på alla problem.

Att Sverige inte redan har stoppat mattelektionerna, satt upp taggtråd runt klätterställningar och slitit av förskolebarnens neonvästar ses som ett tecken på svaghet, det ultimata beviset på att vår nation är ryggradslös och mjäkig. Den sjåpiga curlingpappan som inte klarar av att låta ungarna att veta hut.

“Har tagit sonen ur skolan. Frun stannar hemma”, skriver en man i kommentarerna under Jimmie Åkessons Facebookinlägg, oklart vad fru och son har att säga om saken. “Mina barn ska inte till nån jävla skola” drämmer en annan till med.

Såna karlakarlar ser man inte på Folkhälsomyndigheten, minsann.

Just sättet att prata om barnen och deras smutsiga händer säger något om stäng skolorna-rörelsen.

Att man exempelvis inte vill bomma igen gallerior, banker eller McDonalds-restauranger handlar om att man inte ser skolbarn som tillräckligt viktiga i samhällsmaskineriet. Att stänga banker kostar miljarder, men skolor? Elever tjänar ju inga pengar. Småttingarnas pärlplattor bidrar inte till BNP.

En förälder på Campus Manilla, tjusig friskola på Djurgården, säger till Aftonbladet att familjen vägrar ”spela rysk roulette” med sitt barn, som fått stanna hemma sen sportlovet.

Utan en tanke på att alla inte har den ekonomiska möjligheten och de sociala nätverken att göra likadant.

Ett argument är att man kan ordna barnomsorg endast till en utvald grupp, vars föräldrar jobbar på till exempel på akuten, inom polisen och brandkåren.

Det är en jättebra idé. I ungefär en–två dagar.

Sen kommer vi inse att det mesta blir kaotiskt om inte exempelvis även busschaufförer, apotekare, bönder, Ica-handlare, toapappers-tillverkare och människor som jobbar med att forska på mediciner kan gå till jobbet. 

Minst 13–16 veckor måste skolor ligga nere för att det överhuvudtaget ska ha någon effekt, enligt brittiska regeringens vetenskapliga rådgivare Patrick Vallance, som anses vara en världens främsta experter på området. Inte heller Storbritannien har stängt skolorna än.

Kanske kommer vi till slut få se en skolstängning framöver, det avgör politiker och experter, men få inser nog att det kan innebära fyra månader hemma med friska, pigga, ungar.

Scandicanställda och många andra som på grund av coronaskräcken förlorat jobb och inkomst kan då inte ens lita på att barnen får en betald, näringsrik skollunch om dan.

När Folkhälsomyndigheten på en presskonferens igår höll ett vackert brandtal för de många utsatta barnen i Sverige, de som är tryggare i skolan än hemma, fnös stäng skolorna-ivrarna åt pratet om “barns psykiska ohälsa”.

Stäng skolorna! vrålade de vidare.

Fast många barn i detta läge förmodligen mår sämre av att se panikslagna vuxna bunkra alkogel, än av att traska iväg med skolväskan.