Mr Nöjd ger en inblick i idrottens baksida
Kan man tänka sig en större kontrast?
Som femåring vallade han getter under Somalias obarmhärtiga sol.
Några år senare landade han i Sverige en decemberdag för att börja ett helt nytt liv och såg snö för första gången.
När Mustafa Mohamed berättar om sin livsresa är det verkligen en resa i ordets rätte bemärkelse. Från ett liv på landsbygden i ett av världens fattigaste länder till en karriär som internationell storlöpare.
I motsats till många andra invandrare kom Mustafa Mohamed inte hit som flykting. Hans mamma träffade svenske Ramon i Mogadishu och när inbördeskriget kom hotande nära tog han sin nya familj till Lysekil.
Men för "Musse" verkar det inte finnas någon dramatik. Han tar tacksamt emot alla förändringar. Ser hellre möjligheter än problem.
Bortsett från att som 5-åring uttrycka saknad efter sin mamma som jobbar som hembiträde i Saudiarabien för att kunna försörja familjen efter skilsmässan från Mustafas far, så klagar han Inte en enda gång under sitt Sommar-program på sina livsbetingelser eller på personer i sin omgivning.
När han mot slutet av programmet berättar att han har en i grunden väldigt positiv livssyn känns det som en onödig upplysning och ett rejält understatement.
Medan ena halvan av programmet handlar om hans väg till Sverige handlar den andra om hans utveckling till långdistanslöpare. Även om det här också är mest positiva tongångar ger han en inblick i idrottens baksida.
Under ett terränglopp i Mombasa i Kenya vaknar "Musse" på en hård brits och minns ingenting av sin kollaps i den 37-gradiga fuktiga värmen. En påminnelse om hur obarmhärtig och hård elitidrotten också kan vara vid sidan av medaljerna och rekorden.
En fascinerande tanke är vad som hade hänt Mustafa Mohamed om han inte kommit till Sverige. Hade han ändå blivit en världslöpare men då i Somalias färger eller hade hans liv sett helt annorlunda ut?
Mustafa får ett extra plus för en fantastiskt varierad och välljudande låtlista.