KD i Salem fuckar upp med sin sexmoralism

Kristdemokraterna i Salem kritiserar sexualundervisningen. Texten är fascinerande apart, skriver Tone Schunnesson.

Kristdemokraternas partiförening i Salem fuckade upp förra veckan genom att redogöra för vad de tycker. 

I ett blad från kommunen fanns kortfattad info från de politiska partierna och KD, som är en del av majoritetsstyret i Salem, valde att informera om vad partiföreningen rubricerade ”Könsförvirring.”

I texten uppmanade partiet till att ”ifrågasätta och granska” vilka som förmedlar sexualundervisningen i skolan, och syftade på RFSU och RFSL. Vidare skrev de: ”Förutom att barnen får blicka in i extrema sextekniker, utan sunda känslor, värme och ansvar, så presenteras mycket av vad hbtq-frågor står för och som förvränger huvudet på våra barn.”

Man skulle kunna avfärda texten som infantilt homofob och transfobisk. Partiföreningen tvingades pudla efter stor uppmärksamhet på sociala medier men det djupt familjekonservativa går att återfinna i allt KD gör. 

Texten, som avslutades ”Detta är naturens och skapelsens ordning”, är fascinerande apart. Men den talar också till mer allmänna, och mindre radikala, strömningar. Jag fastnade vid att  ”extrema sextekniker” och ”hbtq-frågor” fick stå i samma mening, båda som exempel på något som utgör ett hot mot barn. Visst är det lite ball att tänka på vilka ”sextekniker” Kristdemokraterna anser extrema men det är skrämmande att tänka på vad de egentligen menar. Antagligen allt sex som inte är strikt reproduktivt.  

Att moralisera över människors sexuella uttryck är fel. Ändå är det viktigt att tänka på hur sex och moral hänger ihop. Ibland är det svårt att tänka med moral utan att moralisera, särskilt eftersom så många smärtsamma sexuella erfarenheter har stått i centrum sedan #metoo. Man vill skrämma bort det dåliga med ett strängt pekfinger. Kanske som en följd av detta är det inte bara KD som använder barn och unga som slagträ mot det som anses avvikande.

Förra hösten skapade barnmorskan Katarina Svensson Flood stor uppmärksamhet när hon i ett viralt inlägg ”larmade om ungas sexvanor”. Konsensus var att ungas sexvanor är depraverade och värre än många våldtäkter. I början av året hänvisade en handfull högerpolitiker bland annat till den debatten när de föreslog förbud och filter för ”skydda barn” från pornografi. Det är säkert sant att unga knullar destruktivt, samtidigt går lust sällan att förstå som god eller ond. ”Hårt sex" är inte automatiskt farligt och med ett slarvigt språk som slängs runt i en förfärad debatt stängs viktiga samtal ner om hur man är lyhörd inför både sig själv och sin partner.

Erotiken kan vara mystisk och begär är dunkla. Ibland skär de rakt igenom vår trauman. När Kristdemokraterna vänder sig mot sexualundervisning med ”extrema sextekniker” syftar de inte i längden inte bara till fisting (som kan läras ut säkert) och att ondgöra sig över en sorts sex är att förenkla något mycket komplex. Att censurera bort en sak leder snabbt till frågan om nästa sak är okej, och sedan nästa. Därför måste vi vara vaksamma inför alls slags moral kopplad till sexuella uttryck. Moralism är inte omtanke. Moralism är en rädsla som vill kontrollera vad den inte känner till.