Dags för vänstern och högern att toppa laget mot SD
Tillsammans med minst en halv miljon svenskar tittar jag på SVT Debatt varje torsdag. Det blir min förankring till andras verklighet. Vi lever numera i en värld där debatten pågår hela tiden. Nästan dygnet runt. Men det är extremt fragmentariskt och alltid på våra villkor. Vi väljer bort det vi inte vill ta del av. Vi delar sånt som vi vet våra vänner redan gillar. Vi tycker att Stefan Löfven och Annie Lööf borde tagga ner och gräva ner stridsyxan, men borde kanske själva ta en titt i spegeln.
Därför blir SVT Debatt ett av få tillfällen varje vecka där vi svenskar har en gemensam upplevelse. Vi tvingas (ja, tvingas ) lyssna på andra sidan, med allt vad det innebär.
Och till skillnad från många av mina kollegor ställer jag upp i programmet när jag kan och får chansen. Man måste vara väldigt upptagen eller löjligt fisförnäm för att tacka nej till att nå ut med sin politik, åsikt eller ideologi till en så stor publik. Tyvärr är det också så. Alltför många anser sig vara för fina eller viktiga för att sätta sig ner och ta debatten med vem som helst, på bästa sändningstid. Det är samma personer som också sitter hemma i soffan och hånar både debatten och de som deltar, detta efter att ha högfärdigt meddelat att man minsann tackat nej till programmet. Inte nog med det, det är ofta samma personer som skriker högst om att man minsann tar debatten om det ena eller andra.
Det här har lett till ett antal problem. Det är nästan aldrig den smartaste och bästa vänster- eller högerdebattören som deltar i SVT Debatt. Vänstern representeras av den som har den vildaste och mest extrema åsikten. Högern likaså. Tittar man på SVT Debatt, och inget annat, under ett år och kan man lätt tro att det är Fredrik Segerfeldt som är högern.
Samtidigt skickar Sverigedemokraterna alltid sina smartaste och mest balanserade hjärnor. Det är Mattias Karlsson, det är Richard Jomshof. Mitt i kacklandet från en usel vänsterdebattör och en extrem högerdebattör framstår Mattias Karlsson som den enda rimliga personen i rummet. Och den bilden sprider sig snabbare än någonsin via Facebook. Då är loppet redan kört, hur inhuman och misslyckad Karlssons politik än är.
Samtidigt vet jag inte om SVT Debatt-redaktionen själva förstår den makten de besitter. Jag hoppas det. Även där behöver man rannsaka sig. SVT och SR är väldigt noga med att behandla SD som alla andra partier. Men är man lika noga med att behandla alla andra partier som man behandlar SD? Om SVT Debatt ska visa en representativ bild av Sverige så borde den inställningen även gälla när vänstern och högern ska representeras i tv.
Bjud in de bästa från första början . Inte de knäppaste. Vi lever i allvarliga tider, debatt i public service är ingen show, sluta konkurrera med Paradise Hotel.
Sen ska debatten även tas på andra håll. Vi har misslyckats överallt. När Sverigedemokraterna håller möte, låt oss vända ryggen, men sätt också upp ett eget tält och prata om alternativen till SD:s lösningar. Lämna inte SD ensamma på ett enda torg. När din kompis delar SD-vänliga inlägg på Facebook, ta inte bort hen från din vänlista, möt argumenten. I valet ansåg 13 procent att SD var ett parti värt att rösta på. Få dem att första varför det inte borde vara så.
Nyvalet är bara fyra månader bort.
En sån här chans att reparera alla sina misstag direkt får man bara en gång i livet. Låt oss ta den.
Det fina behövs
I måndags var jag på Svenska Hjältar-galan som Aftonbladet arrangerar för åttonde året på raken. Där hyllades 90-åriga nunnor som hjälpt flyktingar i över 30 år, brandmän som riskerat sina liv för någon annans mitt i Sveriges värsta brand någonsin och tjejer som hjälper andra tjejer att må bra och komma vidare med livet. Man blir väldigt ödmjuk inför dessa människor. Mitt i allt elände runt omkring oss pågår det fina och goda hela tiden. Vi borde uppmärksamma det ännu mer. Sverige behöver det.