De svenska väljarna är bortskämda skitungar
”Hur många presenter är det?” frågar Harry Potters övergödda kusin Dudley på sin elvaårsdag. ”Trettiosex”, svarar hans pappa, däribland en ny dator och en andra tv. ”Trettiosex!”, skriker Dudley, från vettet rasande. ”Förra året fick jag ju trettiosju!”
Ungefär som Dudley har den svenska väljarkåren låtit under den här valrörelsen, eller åtminstone är det så politiker och medier har behandlat dem. Elen har blivit valets viktigaste fråga, men efter Putins besked om att inte leverera gas till EU så sa statsministern inte ett pip om att det kommer bli nödvändigt att dra ner på watten. Inget om att även svenskarna behöver rätta mun efter den nya, fattigare matsäcken. Nä, tvärtom, så ska 60 miljarder avsättas till att kompensera de evigt mysbelysta hushållen.
Det är inte bara den sittande regeringen som är livrädd för sin väljarkårs bekvämlighetskrav. Högern vill ge ett liknande högkostnadsskydd, eller muta, som det kanske borde heta. Sänkt elmoms och skatt därtill! Som missriktat välvilliga föräldrar i ett bortklemat barns skräckvälde lovar de att de ska ta bort allt det jobbiga. Jättefina expressbyggda kärnkraftverk ska på något sätt fixas, allting kommer bli så bra. Tomten kommer minnas dig särskilt i vinter, om du följer med här nu!
Samtidigt har andra EU-länder, som inte är lika vana vid låga elpriser som svenskarna, redan börjat justera sin konsumtion. Företag släcker skyltfönster och privatpersoner lär sig att inte starta torktumlaren under peak hour. Ett brittiskt montage med texten ”You’ll be cold in the winter, because they need it more” skrivet på en ukrainsk flagga blev viralt, då det sammanfattar något: att anpassa elkonsumtionen är inte bara viktigt för den enskilda ekonomin, utan för Europas överlevnad.
Svenska politikers opinionsskraja miljardlöften däremot skjuter problemet framför oss, eller förvärrar det. Eller: ”de har helt tappat det”, som Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, sa. För när konsumenterna kompenseras för höjda priser så försvinner det naturliga incitamentet att hålla elförbrukningen nere. Priserna är höga för att det är brist på el, och med fejkat låga priser blir bristen ännu större. Alla politiker fattar detta, och ingen av dem vågar säga det.
Några månader före invasionen av Ukraina sa Vladimir Putin att woke-ideologin försvagat väst. Kanske var det detta han syftade på, folket som vill – nej, kräver! – att verkligheten anpassar sig efter dem, och inte tvärtom. Ett Europa fyllt av höga klimatmål och varma golv, med ett tungt fossilberoende därtill. Av fina, dyra ideal, och utan aning om hur vi ska upprätthålla dem.
För Ryssland har under krigsåret 2022 kört in ett vasst finger i sidan på Europas trivselkilon, pekat på en svaghet som kommer ta lång tid och garanterat obehag att komma ur. Att överleva ett krig handlar om att vara den som kan utstå mest obehag, sa någon, och den svenska valrörelsen visar att vi inte kan uthärda ens en aning lägre bekvämlighet. De svenska väljarna är bortskämda skitungar, och den enda som vinner på det här valet är Putin.