Sverige blir mer och mer korrumperat
Sverige tycks bara bli mer och mer korrumperat.
Samtidigt lägger regeringen ner utredningen om hur giftet sprider sig.
Ansedda Transparency International publicerade i dag sitt årliga korruptionsindex.
En pr-nisse som har fått det otacksamma uppdraget att försöka förbättra Sveriges anseende i tider av internationella rubriker om gängmord och Natostrul skulle sannolikt göra ett nummer av att landet är det femte bästa i världen på denna lista.
Lika sanna är dock de salvor som P1 i morse fyrade av om ”den sämsta placeringen på över tio år” och en nation som är ”näst mest korrumperat i Norden, bara Island är sämre”.
Det som har granskats är någonting så flytande och svårmätt som den upplevda korruptionen i offentlig verksamhet.
Att Sverige noterar sin sämsta placering på elva år kan möjligen i viss mån förklaras av en befolkning blir allt mindre naiv och allt mer medveten om att allt hemmavid inte fungerar perfekt.
Sannolikt påverkas vår uppfattning om utbredningen av korruption av skandaler som ”Vårdexpressen”, mutbrotten i samband med Region Skånes upphandlingar av ett nytt it-system som ledde till långa fängelsestraff för en trixande vd och några mutkolvar till tjänstemän.
Två aspekter av just denna härva är intressanta i sammanhanget.
Dels är offentliga upphandlingar riskabla historier. Vissa företag är beroende av att ta hem dessa kontrakt och kan falla för mindre lämpliga frestelser.
Dels var det ingen tillfällighet att det var journalistiken, denna gång i form av SVT Skåne, som avslöjade myglet.
Det är nämligen i princip alltid journalistiken som nosar sig fram till dessa illaluktande soppor.
Ta bara ett annat avslöjande som rimligen också har påverkat oss, TV4:s Kalla faktas undersökning av i vilken utsträckning riksdagspartierna respekterar lagen om partifinansiering.
Politiska partier ska redovisa alla bidrag som ges av privatpersoner eller företag. Givare får vara anonyma, men bara om beloppet inte överstiger 24 000 kronor.
Endast företrädare för tre partier – Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern – förhöll sig kallsinniga då en reporter hörde av sig och låtsades vara en givare som diskret ville donera en rejäl slant.
Övriga riksdagspartier visade sig besitta en kompetens som befordrade ljusskygga rådgivare med pigga upplägg i skatteparadis till sin inkompetensnivå.
Ta bara Moderaternas dåvarande partisekreterare Gunnar Strömmer, som kom med det fiffiga förslaget att pengarna skulle skickas till opinionsbildare som stödjer högern i stället för till partiet.
Samme Strömmer som numera är justitieminister och som så sent som i fredags lustigt nog skrotade en utredning om korruption och otillåten påverkan i offentlig verksamhet och näringsliv som den förra regeringen tillsatte.
Uppdraget var att kartlägga, analysera och föreslå åtgärder mot otillåten påverkan och korruption i offentlig sektor samt verksamhet som drivs av privata bolag och betalas med skattepengar.
Justitieministerns beslut har inte gått Socialdemokraterna förbi.
Misstankar har framförts om att högern helt enkelt inte vill se diverse dystra konsekvenser av marknadskrafternas intåg i den offentliga sektorn och vad alla dessa privatiseringar kan ha lett till.
Man behöver inte ha gått ner sig i ett konspirationsteoretiskt träsk för att inbilla sig att det kan ligga ett och annat i anklagelsen, men Strömmer har presenterat en rimlig förklaring.
Han anser att direktiven till utredaren var för allmänt hållna och att de ska riktas om för att i stället kunna ge underlag för nya lagar.
Vi får väl se hur det blir med den saken.
Låt oss dock hoppas att regeringen tar dessa problem på största allvar.
Sveriges problem är visserligen marginella jämfört med hur det ser ut här och där i världen, men den långsamma och långvariga negativa utvecklingen är olycksbådande.
Vår tids välfärdsmodell med all dessa nya inslag av marknad och sidbyten av politiker och konsulter och utförsäljningar till underpris och allt vad det är har ökat risken för vänskapskorruption och mygel.
Och det saknas inte exempel på hur den organiserade brottsligheten har lyckats äta sig in i samhällskroppen.
Ett helhetsgrepp på korruptionen i Sverige behövs.