Mannen som ska tala med människor om 100 000 år
Det finns en karl i Sverige som försöker komma på hur vi ska tala med människor 100 000 år framåt i tiden. Om det finns människor då.
Han heter Erik Setzman och är ingen kufisk fantast, han är en tjänsteman vars arbetsbeskrivning lyder: "ansvarig för kommunikation med framtida generationer".
Han är ödmjuk inför sitt uppdrag, säger han på svenska tjänstemäns vis.
100 000 år är en obegriplig tidsrymd. Ser vi bakåt finns bara töcken. Stenåldersmänniskor i Afrika. Möjligen började homo sapiens sin vandring norrut för att befolka världen. Dagens Sahara var en blöt och frodig plats.
För 10 000 år sedan drog sig inlandsisen bort från det som nu är Sverige. Människan skapade skriftspråket på lertavlor för bara 5000 år sedan. Jesus vandrade på jorden för 2000 år sedan.
– Vi får utgå från att vi har ett klokare, mer utvecklat samhälle om 100 000 år, säger Erik Setzman. Men det är inte givet. Det kan gå åt andra hållet också.
Det enda som är säkert är att inlandsisen förr eller senare mal ner allt på ytan i det som nu är Sverige. Hus, vägar, arenor, monument – allt blir grus. Under 100 000 år kommer vår del av världen att uppleva sju eller åtta istider.
Vilka vandrar upp hit när isen smälter? Hur kommunicerar vi med framtidens stenåldersmänniskor? Eller hyperintelligenta varelser med förstorade skallar?
Varför är det alls viktigt?
Erik Setzman är anställd av Svensk kärnbränslehantering, SKB, som ansvarar för det radioaktiva avfallet från våra kärnkraftverk. Avfallet ska stängas inne i kapslar av koppar och begravas 500 meter ner i urberget i Uppland.
Det tar 100 000 år för radioaktiviteten att klinga av. Så vi har en skyldighet att varna framtida generationer: rör inte, öppna inte, livsfara.
– Det finns tankar om att vi ska lämna någon form av beständigt budskap i de igenfyllda tunnlarna. CD–skivor av platinum. Eller kanske något skrivet i sten.
Människorna om 100 000 år kommer inte att läsa svenska. Erik Setzman tror att abstrakta budskap bäst kan överleva så lång tid. Förintelsemonumentet i Berlin, stenformationer som ger en intuitiv obehagskänsla, kanske är effektivaste sättet att varna.
Det enda som blir kvar av allt vi skapat är behållare med gift långt nere i berget. Och en varning.