Nämndemannen har kört över juristdomare tio gånger
I tio domar rörande bland annat våldtäkt har nämndemän kört över juristdomaren och friat den åtalade.
Anmärkningsvärt nog är en amatördomare som kallar sig "debattör" inblandad i samtliga dessa mål.
Nämndemannen representerar Sverigedemokraterna och säger sig skriva på en bok som ska innehålla bekännelser från de många åren i domstol.
I sociala medier beskriver hon sig som en debattör med intresse för kriminalpolitiska frågor.
Hon har på Facebook ”gillat” några av de sajter som låtsats ägna sig åt nyheter, men som i själva verket har startats för att sprida bilden att invandrare bär skulden för allt elände i tillvaron.
Även diverse antivaxxares kamp mot en överhet som påstås begränsa deras tillvaro har uppskattats av nämndemannen.
Som så många andra sverigedemokrater tycks hon med andra ord ha en kritisk inställning till etablissemanget i alla dess former.
I min hand har jag en dom som Stockholms tingsrätt meddelade för tre dagar sedan.
Ett möte på en McDonalds-restaurang en sen kväll i somras slutade med att en man åtalades för att ha våldtagit en kvinna han aldrig tidigare träffat.
Hon hade varit på fest med sin syster och skulle äta en burgare på vägen hem då hon träffade honom.
De satte sig, började kyssas. Under rättegången skulle kvinnan senare berätta att hon kände att han plötsligt förde in sin hand under shortsen och tryckte in två fingrar i hennes ändtarm.
Hur länge fingrarna var där kunde hon inte berätta, men hon ”fick ont och frös till”.
Bevisningen var, såvitt jag kan bedöma, god. Kvinnan har från det första polisförhöret till rättegången konsekvent berättat att han tryckte in sina fingrar.
Det låter inte som en händelse som går att missförstå.
Det har inte framkommit någonting som tyder på att hon skulle ha anledning att med lögner sätta dit en person hon tidigare aldrig har träffat.
Dessutom finns vittnen. Exempelvis det som berättar att mannen höll om hennes syster, som plötsligt vände sig bort och började gråta. Samtidigt spred sig en doft av avföring.
Ytterligare två personer har vittnat om hur målsäganden grät hysteriskt efter händelsen.
Och en man som höll fast den misstänkte har berättat att denne försökte slita sig fri och fly då han fick veta vad han anklagades för.
Så brukar inte personer som hävdar att de bara lade handen på en medmänniskas rygg bete sig.
Men trots denna kedja av indicier frias mannen. Varför? Tingsrätten ger inga riktiga svar i sin kortfattande motivering:
”Den bevisning som åklagaren åberopat leder inte till slutsatsen att det kan anses ställt utom rimligt tvivel att XX fört upp sitt finger eller fingrar i NN:s ändtarm på det sätt som åklagaren påstått”.
Jag kan tänka mig att kvinnan gärna hade fått en mer utförlig och begriplig förklaring till varför mannen går fri.
Chefsrådmannen Måns Wigén ville dock fälla mannen. I ett längre resonemang förklarar han varför den åtalade borde dömas till två års fängelse.
Åklagare Nicklas Englund är inte imponerad av utgången.
– Jag blev mycket förvånad när häktningen hävdes efter huvudförhandlingen. Bevisningen var ovanligt bra för ett våldtäktsmål. Målet var helt okomplicerat, säger han.
– Domen är överklagad. Min i det här fallet rätt tvärsäkra prognos är att hovrätten kommer att döma för våldtäkt.
Så här segerviss låter en åklagare sällan. Men Englund har statistiken på sin sida: när juristdomaren i första instans vill fälla håller hovrätten nästan alltid med.
Det kommer dock att dröja uppemot ett år innan hovrätten tar upp fallet och kvinnan får en möjlighet att gå vidare med sitt liv.
Under tiden kan mycket hända. Som att den misstänkte flyr utomlands eller påverkar vittnen. Att häkta mannen igen går inte, i varje fall inte så länge inga nya omständigheter kommer fram.
Här kunde den här berättelsen ha slutat.
Till saken hör dock att just den här nämndemannen varit inblandad i mål där juristdomaren körs över gång på gång på gång.
Så sent som i september friades en annan man för våldtäkt. En kvinna säger att hon till en början frivilligt gav en man oralsex under en efterfest, men att det gick över i våld och att han tvingade henne säga ”tack pappa”.
God bevisning. En rådman som vill döma för oaktsam våldtäkt. Men nämndemännen höll inte med.
Ett tredje exempel är från i våras. Kvinnan hävdar att en man hon tidigare haft en relation med en kväll trängde upp henne mot en husvägg, förde in två fingrar och kallade henne ”äcklig hora”.
Kvinnan har senare genomgått traumabehandling och har diagnostiserats med depression och posttraumatisk stress.
Två år och två månaders fängelse, röt yrkesdomaren. Icke, svarade sverigedemokraten och övriga amatördomare och friade för våldtäkt, olaga hot, misshandel och sexuellt ofredande.
Från tidigare år hittar jag ytterligare sju domar med just den här nämndemannen som har slutat på samma sätt. Proffset tycker att bevisen håller, lekmännen friar.
Åtal mot kvinnan som tog studielån från CSN utan börja utbildningen, mannen som gjorde våldsamt motstånd mot en polis, killen som hade kokain och hasch i bakfickan, kvinnan som enligt åtalet lämnade Åhléns med kläder hon inte betalat för i en shoppingvagn...
Det äldsta fallet är en ringa misshandel från 2013. En kvinna har gett en annan kvinna en örfil. Hon friades i tingsrätten, fälldes i hovrätten.
Åtskilliga fler mål finns där denna nämndeman velat slänga åtalet i papperskorgen, men blivit nedröstad av majoriteten.
Att misstänkta frias är i sig inget konstigt. Om inte så sker då och då kan vi lika gärna lägga ner domstolarna.
Inte heller är det anmärkningsvärt att amatörer röstar ner proffs. Vi har den ordning vi har, även nämndemän är domare, deras röster är lika mycket värda som juristernas då de är oense och bevisvärdering är ingen exakt vetenskap.
Men antalet så kallade lekmannadomar är bara drygt en procent av samtliga domar. Juristen får nästan alltid sin vilja igenom.
Och att en och samma nämndeman är inblandad i så här många fall är anmärkningsvärt.
Nämndemannen svarar kortfattat då jag ställer några frågor. Hon hänvisar till att hon svurit domareden och är förhindrad att prata om hur hon och hennes kollegor resonerade i den färska friande domen om våldtäkt.
– Men jag kan säga så mycket som att det är viktigt med höga beviskrav. 100 000 i skadestånd är mycket pengar och kvinnor kan frestas att ljuga.
Tror du att den här kvinnan har ljugit?
– Det vet jag ingenting om. Jag pratar i generella termer.
Med tanke på att nämndemannen är sverigedemokrat vore det onekligen bestickande om samtliga åtalade varit etniska svenskar.
Men så är det inte. Två av männen som har friats för våldtäkt bär i och för sig traditionellt svenska namn, men den tredje har utländsk bakgrund.
Inte heller i de övriga fallen är etnicitet en återkommande faktor.
Och såvitt jag har kunna se har nämndemannen i sociala medier inte ägnat sig åt att attackera sexualbrottslagstiftningen, anklagat kvinnor för att ljuga om övergrepp eller på något annat sätt betett sig på ett sätt som en person i hennes position bör undvika.
Icke desto mindre finns här ett märkligt mönster. Så märkligt att det pratas en del bland juristdomare och åklagare om nämndemannen.
Utfallet i dessa mål reser ännu en fråga om nämndemannainstitutet, detta udda system med politiskt tillsatta domare.
Det har ju mer än en gång visat sig att hobbydomare haft drivkrafter som sträcker sig bortom vad lagen stipulerar och som inte hör hemma i en rättssal.
Kanske är allt det här bara en egendomlig slump.
Men det finns anledning att ställa en fråga:
Har denna nämndeman satt i system att försöka övertala sina kollegor att fria tilltalade?
I brottmål i tingsrätt dömer i regel tre nämndemän och en juristdomare. Blir rösterna 2–2 vinner det för det för den åtalade bästa alternativet.
En nämndeman som vill fria behöver således bara få med sig ytterligare en röst.
Stockholms tingsrätt borde, för sin trovärdighets skull, titta närmare på det här.