Långsamt stryps den journalistiska friheten i Sverige
Från och med 1 april blir det svårare att få ut dokument från domstol.
Ännu en i en lång rad av nya lagar som gör det besvärligare för journalister att granska makten.
Den kommande lagen återfinns under den förhoppningsfulla rubriken ”En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring”.
Syftet är att den som har uppgifter att lämna om ett brott också ska våga redovisa dem.
Med en tystnadskultur som brer ut sig låter ju detta onekligen som en viktig förbättring, men djävulen bor som bekant i detaljerna och då vi lever i den tid då staten inte tycks försitta något tillfälle att utsträcka sitt territorium finns det anledning att titta närmare på vad detta handlar om.
En av nyheterna är att sekretess ska gälla för bostadsadress och liknande uppgifter för privatpersoner som figurerar i brottmål och vissa tvistemål.
Vissa remissinstanser, däribland JO och Kammarrätten i Stockholm, har grymtat och påpekat att den här inskränkningen i offentlighetsprincipen knappast leder till ökad trygghet för den enskilde, då det ju handlar om information som i regel går att googla fram på några sekunder.
Vad blir då konsekvenserna?
En är att det med all sannolikhet blir vanligare med stängda dörrar under förhandlingar. Vad staten egentligen sysslar med då den anklagar människor för brott blir med andra ord svårare att undersöka.
Det var ett populärt knep i Sovjet, men Sverige är dessbättre ett annat slags land.
Dessutom kommer det att ta dagar att få ut handlingar som tidigare gick att expediera med vändande post.
Domarna, redan i dag på gränsen till utbrändhet på grund av de växande högarna med mål, måste nämligen sätta sig och granska vartenda dokument på jakt efter personuppgifter på brottsoffer och vittnen som måste rensas.
Vilket i sin tur också sätter en käpp i hjulet för journalistiken.
Den här förändringen vore kanske inte så mycket att väsnas över om det inte vore för det obehagliga faktumet att den ingår i ett mönster.
Långsamt, steg för steg, inom olika områden, inskränks offentlighetsprincipen.
Ta bara det aktuella elräkningsstödet. Regeringen har bestämt att det 20 år framåt ska vara hemligt vilka som får återbäring, ett hysch-hysch vi normalt bara ser rörande hemligheter som kan skada rikets säkerhet.
Eller justitieminister Strömmers senaste utspel, att anonymisera offentliganställda tjänstemäns beslut. Lycka till, du lokalreporter som brukar hålla ögonen på kommunens diarium i jakt på exempelvis jäv.
En granskning som Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp presenterade förra sommaren gav vid handen att det under den förra mandatperioden genomfördes 53 lagändringar som minskade allmänhetens insyn i den offentliga maktens göranden och låtanden.
Den heliga kampen mot terrorism och grov brottslighet användes ofta som förevändning för inskränkningarna, medan annat handlade om att företag inte ska behöva vara lika transparenta som tidigare.
Men förändringar sker även i om andra området. Eric Rosén, kollega till mig på Aftonbladet, uppmärksammade exempelvis härförleden att det ska bli möjligt att återkalla sändningstillstånd med hänsyn till Sveriges säkerhet.
Lagen gäller inte public service, men ett mediehus som skulle kunna få problem är TV4.
Inte ens Säpo, som i ett remissvar kliar sig i huvudet över tilltaget, fattar vad det här ska vara bra för.
Och så har vi ju den nyligen klubbade lagen om utlandsspionage, som efter pillande i grundlagen riskerar att påverka journalistiken i grunden.
Innan ni nu slänger er på mejlen och anklagar mig för självupptaget gnäll vill jag stillsamt påpeka att mediernas frihet är en angelägenhet för oss alla.
Det må handla om kommunal korruption, Sveriges Natoprocess i ljuset av Turkiets bombkampanjer i Syrien eller någon stackare som är oskyldig till mordet han eller hon sitter på livstid på.
Endast journalistiken har den kapacitet som krävs för uthållig granskning av makten.
Och ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill leva i.