Sluta ljug om er skilsmässa, tack
Jag tyckte att Holllywoodparet Jenna och Channing Tatum verkade så himla lyckliga. Jag har aldrig sett dem i någon av deras filmer, men känner dem genom Instagram. Där har jag sett dem ha roligt på jobbet och bli sminkade fult av sin lilla dotter.
Den 2 april delade paret ett uttalande där de deklarerade att de nu väljer att separera. Detta är numera comme-il-faut bland berömdheter och är ett smart och enkelt sätt att ta makten över sin situation som är full av insyn.
Men Jenna och Channings ord skiljer sig från de flesta andras.
Med anledning av detta önskar jag därför bryta ner deras uttalande i små icke tänkvärda, icke önskvärda, beståndsdelar.
Paret börjar med att konstatera att det känns väldigt märkligt att dela detta med hela världen, men att de måste göra det på grund av ”alternativa fakta”.
Sedan följer ett långt stycke alternativa fakta.
”Vi har kärleksfullt valt att separera som par.”
Jag undrar så hur det ser ut när man kärleksfullt sätter sig ner mittemot varandra och kärleksfullt konstaterar att man vill sluta dela livet.
”Absolut ingenting har förändrats när det gäller hur vi mycket vi älskar varandra, men kärlek är ett vackert äventyr som har fört in oss på olika stigar just nu.”
Absolut ingenting har förändrats. De ska fortsätta älska varandra exakt lika mycket som förut. De ska bara göra det på olika platser, förlåt, olika stigar.
De förklarar vidare att det inte finns några hemligheter eller oanständiga händelser som lett fram till beslutet, de är bara ”två bästa vänner som insett att det dags att få utrymme och hjälpa varandra att leva det mest glädjefyllda och fullbordade liv som det någonsin är möjligt”
Jag kan inte sluta tänka på alla de människor som snubblar på gatan och skamset hoppar upp och konstaterar ”Det var meningen!”
Det var inte alls meningen, du ramlade och slog dig, men det är okej.
Ni ville leva tillsammans livet ut, men lessnade på varandra, och det är helt okej.
Lögnen om den lyckliga och kärleksfulla skilsmässan är som ett lopp där man låtsas att den som kommer sist vinner. Om det fungerade så skulle alla sätta sig ner vid startlinjen och vänta.
Måste jag då kommentera detta? Måste jag göra ner hur någon annan väljer att beskriva sin skilsmässa?
Ja, det måste jag.
För i en tid av hård kritik mot förljugenheten på sociala medier (man får inte visa fötterna vid poolen eller fredagsbuketten på köksbordet) så väljer jag att stå upp mot den största lögnen av dem alla:
Att man älskar varandra så mycket att man skiljer sig.