Det som pågår är en folkrörelse – den är vacker
All min kärlek till Carina med det lilla taket.
I en lokal säljgrupp annonserar hon om ett uppseendeväckande smalt entrétak. På bilderna skuggar den svarta plåtskärmen knappt halva dörrposten, gullig och otillräcklig som en keps på en rauk.
Carina beklagar sitt olyckliga ögonmått. Hon köpte konstruktionen i går för sextusen och säljer nu för fyra. I skrivande stund har ingen nappat på erbjudandet men det kommer, det kommer.
Det kommer alltid.
För tre år sedan var andrahandshandeln mig främmande. Jag antog att det var hälerigods och rostcyklar som bytte ägare, skummisar emellan, bakom containern vid fotbollsplanen. Med föräldraskapet visade vägen till något annat, till en virvel som suger in färdiganvända prylar och slungar ut dem på annan ort.
Min tjej Anna började. På kvällarna plastade hon in bylten och adresserade, på förmiddagarna knölades mjuka paket genom vårt brevinkast. En body för en tjuga. Fyra dregglisar för femtio. Skor till nästa säsong, till säsongen därpå.
Malströmmen dånar oavbrutet. Den hugade kan närhelst luta sig in och fatta tag i ett par hängselbyxor eller kasta ut ett par vagnshjul. En skejtboard, en trähelikopter, mockasiner. Det brusande vattnet för sakerna vidare och inte många kronor förspills åt något håll utöver portot.
Det som pågår är en pengajakt, men det är något annat också. Vore inte ordet så slitet så dryftas jag att säga en folkrörelse. Jag finner den vacker.
Numer ögnar jag ofta igenom de digitala marknadsplatserna. Det blir en oljemålning här och en springcykel där, men mest trivs jag i miljön. En kvinna begär sjuttio kronor för en ”använd dinosaurie” med klotter på magen. För trettio kronor får du tre blomlådskonsoler. En bikini slumpas bort. En herre har lagt sitt pussel och vill byta till sig ett nytt. En påstått antik nordafrikansk teakpall kostar fyratusen.
Det mesta säljs.
Jag fattar inte till vem, men annonserna försvinner fort. Sedan pandemin slog till har trafiken och antalet sökningar på Blocket ökat. Sakerna ryker markant fortare än för ett år sedan.
Det är en annan nyans av handelns kris. Vi läser att hjul stannar in, kassaapparater tystnar och hyllor bågnar. Flash, Dea Axelsson, Joy och Jarméus går i konkurs och resten permitterar. Köplador ekar tomma som obokade mässhallar. Med sin särskilda prånglarsvenska oroar sig Svensk Handel över att ”den sammanfattande Framtidsindikatorn för sällanköpsvaruhandeln minskar med hela 26,3 enheter från mars, till rekordlåga 54,4, vilket ska jämföras med den neutrala nivån på 100”.
Varje konkurs och varsel orsakar personliga tragedier. Stackars den som får sitt livsverk förstört, stackars den arbetslösa.
Men krisen pekar också ut ett sundare förhållningssätt till konsumtion för den som orkar titta. Du kan välja bort köpcentren också när smittan ebbat ut. Fortsätt stödköpa i din lokala bokhandel. Sök upp de sajter och anslagstavlor där begagnat säljs i ditt närområde och ropa hem något.
Har du svårt att välja?
Jag vill särskilt tipsa om en pall, ett tak och en använd dinosaurie.