När allt känns sjukt kan astrologin erbjuda tröst

Ibland är man tvungen att söka nya förklaringsmodeller när de man brukade använda sig av inte längre fungerar, skriver Tone Schunnesson.

Just nu är Merkurius i retrograd, i Vågens tecken. Vilket är sjukt komplicerat men jag ska försöka förklara. Det är komplicerat för att jag egentligen inte vet vad det betyder. Merkurius, tror många, är planeten som styr vår kommunikation och när den är i retrograd ser det ut som planeten går baklänges på himlen. Vilket, enligt astrologer, leder till massa missförstånd, dålig kommunikation och konstiga beslut. Perioden, som började i slutet av september, kommer att pågå till den 18 oktober. Fram till dess måste man vara försiktig med allt man bestämmer.

Jag är inte kunnig i astrologi. Jag vet inte ens om jag tror på astrologi. Eller jag tror inte på astrologi, men det känns misogynt att säga. Astrologi och feminism har flätats samman, jag tror i ett försök att uppvärdera feminint kodade intressen och typ häxkultur. Jag älskar också häxor, även om jag personligen inte är en. Men en bra sak med astrologi är att jag kan använda det som förklaringsmodell till lite allt möjligt. Ibland när jag jobbar så mycket att jag vaknar illamående klockan 03 ur en mardröm där en i verkligheten trevlig ex-pojkvän knivhugger mig i ansiktet så säger jag till mig själv att den ohälsosamma arbetsbördan inte är ett försök att bedöva alla andra känslor. Det handlar om att jag är stenbock.

 

I januari kulminerade en personlig kris som drog igång redan under pandemins första månad. Krisen var som allas kris. Inget i världen var säkert och ingen kunde lova att allt skulle bli bra. Dagarna var korta. Jag hade färgat håret grönt för 3 500 kronor. Så jag bestämde mig för att boka en konsultation med en astrolog. Hon var världens gulligaste astrolog, som över Zoom på ett poetiskt och begåvat sätt förklarade vem jag var. Det här var jag inte lika intresserad av som frågan om hur allting skulle bli. Skulle det bli bra? När hon med värme försäkrade mig om att det inte bara skulle bli bra utan dessutom fantastiskt, grät jag framför skärmen. Framtiden lät enkel.

De kommande månaderna, innan glädjen återvände i mig, bar jag hennes försäkran som min enda tröst. Någon hade lovat att framtiden var ljus och det löftet kunde väl vara lika troligt som allt annat.

 

Ibland är man tvungen att söka nya förklaringsmodeller när de man brukade använda sig av inte längre fungerar. Eller när allting känns alldeles för sjukt. Som förra veckan, när SSU:s förbundsordförande skrev i Expressen att Socialdemokraterna måste erkänna att Sverigedemokraterna har rätt i att pensionerna är för låga. Ok, vi fattar. Ni ska få rasisterna att rösta på er. Vänsterpartiet tycker också pensionerna är för låga, men det är inte de som ska erkännas. Det måste vara Merkurius retrograd tänkte jag när jag såg rubriken. Så dålig kommunikation och konstig. Hade SSU vetat att man inte ska fatta några beslut under den här perioden hade de sluppit fatta ett så dåligt, om att ge efter för att närma sig SD. Ja, förklaringen till det här det här måste finnas i Merkurius. Vilket är en ganska dålig förklaring. Men ändå på något sätt bättre än de andra som står till buds.