Nej, Skatteverket kommer inte ringa på hos dig

Ulf Kristersson på pressträff den 9 september.

Symbolpolitik passar möjligtvis in i en valrörelse, men kan hoppa upp och bita en när den ska genomföras på riktigt.

Tidöpartierna drev frågan om en ny stor folkräkning i valrörelsen. En prestigefråga, inte minst för SD.

Nu ser den inte ut att bli av. Det visade sig vara precis så svårt som alla sa.

Symbolpolitik känner man igen på det skrala innehållet. Politiska förslag som gör liten skillnad, sällan ger någon större effekt men som skickar en politiskt viktig signal.

Till exempel att genomföra en ny folkräkning.

När Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna före valet sökte efter politiska förslag som de kunde enas kring var folkräkningen en sån fråga.

Förslaget kunde lätt sammankopplas med partiernas ambition om en hårdare linje i migrationsfrågan. Genom att inventera vilka som bor i Sverige skulle också människor som vistas olagligt i Sverige upptäckas och tvingas lämna landet.

Ingen lyssnar på experter när det är val

Moderaterna ville före valet lägga 500 miljoner på en folkräkning. Kosta vad det kosta vill, sa SD.

Experter i frågan sa istället att det var en meningslös sak att göra. Skatteverket uppskattar att det är runt 200 000 personer som inte bor på sina folkbokförda adresser. Det betyder att de allra flesta i Sverige bor där de förväntas bo. Inte ens om man knackade på alla Sveriges dörrar – vilket skulle vara en fruktansvärt dyr historia – kan man förvänta sig att nå dem som försöker undvika myndigheterna, sa experterna.

Det är sällan politiker lyssnar på experter mitt under brinnande valrörelse, men vardagen kommer alltid i kapp till slut.

Förslaget om en ny folkräkning tog sig in i Tidöavtalet, men med den något luddiga skrivelsen att ”arbete ska genomföras för att förbereda en storskalig nationell folkräkning”.

I höstens budget blev också det ökade anslaget till Skatteverket för att komma igång med arbetet betydligt mindre än Moderaternas första bud – 75 miljoner mer fick myndigheten. På efterföljande frågor i riksdagen lät det nu också mer som den ansvariga myndigheten Skatteverket, mest skulle fortsätta som de gör.

För inte heller Skatteverket har tyckt att en ny folkräkning är en bra idé. Redan i dag jagar myndigheten personer som inte bor på sin folkbokföringsadress, men med riktade insatser.

Så gömmer man undan politik man inte vill ha

Tidöavtalet är fullt med poltiska förslag som inte kommer att bli av under den här mandatperioden.

Några är stridsfrågorna mellan regeringspartierna och SD och kommer att begravas i utredningar. Sverigedemokraterna var dåliga på att syna de mer erfarna partiernas förhandlingstaktik när det kom till att sopa undan politik de inte vill genomföra.

Några förslag tar längre tid än fyra år att få på plats, läs kärnkraften.

Men regeringens största problem när det kommer till politik som inte kommer genomföras är de förslag som varit symboliskt viktiga under valrörelsen. De politiska förslag som trissades fram i en valrörelse som höll ett mycket högt tonläge. Det är förslagen som skulle symbolisera förändring och en tydlig konflikt med motståndarsidan – förslag som sänkta bränslepriser, sänkta amorteringskrav, en folkräkning.

När människor röstade för förändring så röstade de på just den politiken.

Det är symbolpolitiken som kommer stå för de stora löftesbrotten och det är där regeringen kommer ha störst utmaning i sin relation till Sverigedemokraterna. SD är inte intresserat av att behöva ta väljarnas besvikelse.

En regering vill inte hålla på med symbolpolitik, sånt kostar bara pengar som kan läggas på annat i en statsbudget. Ett oppositionsparti som SD kan däremot lova allt till alla.