Vad är homofobi, rasism och jihadism värt? Flera miljarder
Världen styrs av pengar och annonsörer har just därför kunnat sätta Google på plats.
I åratal har Google, världens näst största bolag, kritiserats för sin vägran att ta bort hatiska, homofobiska, rasistiska, jihadistiska och på andra sätt extrema videoklipp på världens största videoplattform Youtube. Deras svar? Knappt en gäspning. Google har – likt Facebook – agerat ansvarslöst och kommit undan med det. Tills nu.
Det hela började med att The Times i Storbritannien avslöjade att några av USA:s största annonsörer – telekombolagen AT&T och Verizon samt läkemedelsbolaget Johnson & Johnson – har bestämt sig för att sluta annonsera på Youtube då många av deras marknadsföringskampanjer visats i samband med extremistiska videoklipp. The Times kunde visa att Disney annonserade på videoklipp i vit makt-miljöer och att en lyxresort hamnade på ett klipp från al Qaida-kopplade al-Shabaab. Inte direkt den typen av innehåll som annonsörer vill förknippas med. Det här möjliggörs av det som kallas ”programmatic advertising”. Annonsörer budar på utrymme som kan leverera den målgrupp de är ute efter. Annonsören köper ofta inte längre en enskild sajt, men målgruppen. Det leder till att en annons kan dyka upp lite var som helst. Eftersom Google dominerar även i programmatic så har de både ansvar för var annonser hamnar och för vad som laddas upp på Youtube.
Inom några timmar efter The Times avslöjande hade 100-tals andra annonsörer hoppat på bojkotten och det hela gick så långt att den brittiska regeringen drog tillbaka alla annonskampanjer för landets myndigheter. Några veckor in i bojkotten uppges hela 250 olika företag ingå. En analysfirma har kommit fram till att bojkotten hittills kostat Google 750 miljoner dollar i intäkter. En annan säger att det är minst det tredubbla. Vilket annat bolag som helst hade gått under, men Google gjorde en vinst på närmare 10 miljarder dollar på en omsättning på 30 miljarder. Om 2016 var ett pr-mässigt fiasko för Facebook så har Google tagit över den rollen 2017.
Att annonsörer nu ställer högre krav på Google är inte konstigt. Bolaget har haft en dominerande position i 15 år, men nu när Facebook är hack i häl kan annonsörer ställa de båda mot varandra. Men hela den här händelsekedjan visar samtidigt det stora hyckleri som pågår. Google agerar först när annonsörer klagar. Under tiden har man tillåtit varenda extrem organisation spy ut sitt innehåll och låta Youtube distribuera det över hela världen. Google verkar inte ha haft några som helst problem med varken innehåll eller möjligheten att tjäna pengar på det tills nu.
Annonsörerna är inte heller helt oskyldiga. Att den här typen av innehåll finns på Youtube är långt ifrån nytt, men det är först när The Times visar i vilket sammanhang deras annonser hamnar, som de stora annonsörerna agerar. Det är också ett sätt att agera ansvarslöst. I en värld som styrs av pengar så har stora företag möjligheten att påverka på riktigt, men istället ser man bara om sitt eget hus. Under tiden brinner världen.
Google har sagt att man ska agera. De ska ta in fler medarbetare som granskar annonser och innehåll i högre utsträckning. De har råd. Om det leder till att fler klipp tas bort eller att annonser inte syns i samband med dessa klipp återstår att se. Det hela visar i slutändan på betydelsen av traditionella mediehus som The Times eller Aftonbladet. Inte nog med att journalisterna avslöjar oegentligheter, de tar också ansvar för sitt innehåll. Som annonsör kan du vara trygg. I en tuff bransch är det en USP (unique selling proposition) som just fått mycket större betydelse.