Givmilda föräldrar är inte skadliga

Alla som har tittat på Lyxfällan har vid minst ett tillfälle utbrustit ”Har deras föräldrar inte lärt dem om ekonomi?”

Och det är så dumt, för ingen som har sagt så har själv blivit upplärd i budget av sina föräldrar.

 

Vidare så har de inte behövt lära sig att man inte skiter på golvet eller sticker ut sina syskons ögonbollar med tända tomtebloss. Mycket i föräldraskapet kommer gratis. Fel ordval, ingenting är gratis, det är dyrt att ha barn, särskilt känslomässigt. Det är att få en vidrig skuld du aldrig blir kvitt.

”Varsågod, här är din bebis, jag kan nästan garantera att den blir söt när den vecklar ut sig.”

”Det känns som att jag kommer spruta in känslor och sedlar i det här lilla skinnknytet och att det aldrig kommer räcka, att jag aldrig kommer nolla min gäld. Kan det verkligen stämma?”

”Jajemen, men tänk så här: Det kommer vara ett helvete, men det finns i alla fall ingen garanti att hon älskar dig och du kan komma att dö ensam och missförstådd.”

 

Föräldraskapet är svett och omänsklig ansträngning. Och därför är det så fint ordnat att många lärdomar är av sådan art att de bara trillar in på kontot. Helt plötsligt är de självständiga, hur gick det till?

Jovisst ja, det var för att jag var ganska upptagen och lät dem klara sig själva.

 

Mina barn är ekonomiska, de har aldrig slut på kontot och de räknar tamejjävulen på kronan hit och dit om man skickar dem till Ica.

”Du förde bara över sextiotre kronor, det kostade sextiofem kronor.”

De bara blev såna.

Jag får bita mig i alla swishfingrarna för att inte föra över allt jag äger och har till dessa barn. Jag har ju haft mitt roliga, jag har lagt ner för mycket pengar på HM-toppar och cigg och fika på stan och ful ögonskugga.

Det är deras tur nu, och det är tusen gånger roligare att se dem småhandla sig genom tillvaron.

Att ge är att leva det roligaste livet.

 

Att köpa presenter till småbarn är värdelöst, de sitter bara och suger på snöret och sen blir de sura för att någon tvingar dem att gå igenom hela högen.

Tacka vet jag fattiga tonåringar.

I går hade hon sex kronor och femton öre kvar. Hon vill inte nalla från sparkontot, de pengarna ska gå till London och konserter, när vi har slutat räkna coronor och ören.

Jag vill vara en sån som köper en stuga till folk utan att säga till innan.

”HÄR FÅR DU ETT SOMMARNÖJE!”

Så ska livet levas.

 

Och deltagarna i Lyxfällan; deras problem är inte att föräldrarna har gett dem en livs levande ponny, swishat för Mc Donalds eller missat att lära dem om ekonomi.

Det finns inget att lära ut. Pengar är dyrt, saker kostar, om det inte går ihop så är det inte bra.

Och så det viktigaste av allt; att giva är så satans saligt.

Ingen har någonsin blivit ihjälgiven.

Inte ens de i Lyxfällan.