Det här önskar jag mig av EU på min födelsedag
När Europeiska kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen presenterade sitt förslag till EU-kommission reagerade många på portföljen som tilldelats Greklands Margaritis Schinas. Han får som vice ordförande i uppdrag att ”försvara den europeiska livsstilen” vid sidan om ett övergripande ansvar för migration och integration.
I mer än halva mitt liv har jag bott i olika europeiska länder utanför Sverige. Kan jag svara på vad den europeiska livsstilen är för något? Är det fåfänga italienare som gråter om någon knuffar dem i kön till kaffebaren där de står och speglar sig i espressomaskinen? Eller kanske tyskar och svenskar som lägger pussel och spelar kortspel som inte handlar om pengar, tycker mer om tabeller än människor och får svettfläckar av att vara fem minuter sena till restaurangbokningen? Är det abortmotståndare i Polen, högerextremister i Ungern, alkoholiserade katoliker i Irland eller fransmän som borstar tänderna en gång i veckan? Eller är det britterna, som kör på fel sida av vägen, inte vill blanda kallvatten med varmvatten redan i kranen, vägrar använda det metriska systemet och säger Hi love till folk de aldrig träffat tidigare? Jag tror vi alla kan enas om att svaret är nej. Oavsett vad det är kommissionären ska försvara, så är det något annat.
”Jag är stolt hallänning, stolt svensk och stolt europé”, twittrade Carl Bildt inför valet 2018 efter en debatt med Åkesson om EU. När Sverige gick med i EU var jag 25 år fyllda, jag hade precis tagit min jur kand och var praktikant på EG-domstolen i Luxemburg. I dag (ja, faktiskt exakt precis i dag) fyller jag 50 år. Jag har aldrig bott i Halland, aldrig delat Bildts politiska övertygelse och flaggor, nationalsången och folkdräkter får mig att känna det som att jag har ett favoritlag som jag måste hålla på även när materialaren försöker tafsa på de som sitter på bänken.
Visst är jag stolt svensk ibland. Men jag är om möjligt ännu stoltare europé.
I kontoret bredvid mitt på det där första jobbet på EG-domstolen satt en fransman med mörkt, lockigt hår och rökte Gauloise. Så fort jag övertygat honom om att det inte nödvändigtvis var sexuella trakasserier att dejta en praktikant blev vi ihop (det gick fort, detta var långt före #metoo).
I dag har vi tre döttrar, två hus och en hund tillsammans. Vi har bott i fem av EU:s medlemsländer, vår äldsta dotter bor i ett sjätte, en av mina systrar i ett sjunde. Jag har en magisterexamen i EU-rätt och mänskliga rättigheter, har arbetat med EU i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag tror dessutom på att just vi européer har tillräckligt med saker gemensamt för att det ska vara alldeles särskilt fruktsamt att samarbeta överstatligt och jag tror att det är nödvändigt för att vi inte ska falla tillbaka till det vi gjorde före EU. Nämligen kriga med varandra. Make love not war, känns viktigt för mig, även om jag och min man sannerligen har testat bägge varianterna under åren som gått.
Det är lätt att inte skratta på sig bråck när Marine Le Pen förklarar att det är en politisk seger att det nu finns en kommissionär som ”försvarar den europeiska livsstilen”. Det är klart att jag begriper hur hon tolkar innebörden. Det är befogad kritik som bland annat förre kommissionsordföranden Juncker har framfört angående hur uppdraget presenterats. Men jag skulle vilja påminna om att det Le Pen och hennes gelikar står för är själva motsatsen till det som är EU:s uppgift. Och det hon vill att kommissionär Schinas ska göra, skulle stå i strid med EU:s grundlag.
Det återstår att se vad det betyder att försvara den europeiska livsstilen. Men eftersom det är min födelsedag tänkte jag att jag avslutar med en önskelista.
Jag hoppas att det kommer innebära ett starkare agerande mot Polen, Ungern och andra medlemsländer som agerar på ett sätt som strider emot EU:s grundläggande regler om rättssäkerhet och skydd för mänskliga rättigheter. Jag hoppas att konkreta åtgärder kommer att göras för att säkerställa att alla våra européers historia, kultur och traditioner respekteras, för det står också i de grundläggande fördragen. Och jag hoppas på en politisk vilja att gemensamt hjälpa dem utanför Europa som behöver vår hjälp, ett starkt, modigt och krävande miljöarbete och större ansträngningar för att åtgärda ekonomiska orättvisor.