Ett brev från Kronofogden är som en knytnäve i magen

”Tänk om människor som redan plågas av skulder och arbetslöshet och psykisk ohälsa och skilsmässa och barnens diagnoser har fått ett sådant brev.”

Det kom som en käftsmäll på posten en septembereftermiddag och barnet hade en Hello Kitty-väska i en svångrem tvärs över axeln. Det var ett brev från Kronofogdemyndigheten adresserat till ett litet vuxenbarn.

Hon släppte ner väskan på hallmattan och drog handen genom luggen.

Jag har inte gjort något!
Så sa hon.

Exakt, det är därför man får brev från Kronofogden, för att man inte har gjort något, till exempel betalat en räkning.

Så sa mamman då.

 

Misstro är mammans arvedel och nu ärver barnet den. Hon minns föräldrarna till barndomens vänner, de som var övertygade om att det alltid var någon annans fel.

Undrar hur det är, tänker hon ibland.

Men jag har inte köpt något!
Så sa hon.

Det är klart att du har, bara öppna nu så löser vi det här vad det än är som har hänt.
Så sa mamman.

Att vara på det tjugonde och inte vara grundad i den vuxna kulturen, inte på riktigt, och få ett brev från Kronofogdemyndigheten. Den mest skamliga och ångesttyngda av försändelser en individ kan få i postlådan näst efter pistolkula och avföring.

Barnet öppnar brevet på armslängd avstånd från modern, håller ut en stopphand i luften medan hon läser. Och andas ut.

Hon släpper ut ett långt Jaha! medan hon håller sig för bröstet och räcker över brevet.

 

Kronofogden undrar om hon skulle kunna tänka sig att delta i en undersökning om privatekonomi och få ett presentkort om femtio kronor.

Jag frågar mig, jag frågar Kronofogdemyndigheten, jag frågar rakt ut i luften, hur många medborgare har detta skickats ut till? Hur många har kommit hem, kanske efter ledsam dag med motgångar och tänkt Nu är jag i alla fall hemma. Mitt lilla hål, mitt eget universum och trygga rum, nu stänger jag världenes oro och strid och piss ute och om de så spränger varenda gasrör i havet så ska jag sätta mig i min soffa och klappa mig på kinden tills det känns lite bättre.

Och så ligger det ett brev från Kronofogden innanför dörren. En ilning genom kroppen, en knytnäve i magen och svett som bryter ut i handflatorna. Hjärtängsligheten.

Tänk om människor som redan plågas av skulder och arbetslöshet och psykisk ohälsa och skilsmässa och barnens diagnoser har fått ett sådant brev. Det värsta för de allra flesta är inte en mamma med armarna i kors.

 

Hur kan Kronofogdemyndigheten inte ha detta i åtanke och istället anlita ett undersökningsföretag som skickar ut en förfrågan å deras vägnar?

Och femtio kronor förresten, vad för slags summa är det? För femtio kronor får man inte ens en begagnad portmonnä med Hello Kitty-tryck på Tradera.

Med det sagt, hon tackade ja till att delta i studien.

Följ ämnen i artikeln