Därför är bostäder dyrare trots raset 

Mycket tyder på prisuppgången i februari bara är en tillfällig andningspaus.

Bostäder är egentligen betydligt dyrare idag än när priserna satte rekord.

Notan för Sveriges spruckna bubbla kommer bli stor - men på sikt är det bra för ekonomin. 

”Från föregångsland till den sämsta ekonomin i EU – hur dålig bostadspolitik knäckte Sverige”. 

Så lyder rubriken (fritt översatt) på en artikel i brittiska tidningen The Guardian. 

De svenska huspriserna är en snackis inte bara här hemma utan i hela Europa. Utomlands ses vi mer och mer som ett avskräckande exempel.

På onsdagen kom Svensk Mäklarstatistik med siffror som visade att priserna på bostadsrätter steg i februari medan de var oförändrade på villor.

Nyheten ska tas med en nypa salt. Omsättningen på marknaden är fortsatt låg, det såldes 25 procent färre bostadsrätter och 20 procent färre villor än för ett år sedan.

Det är också en hel del psykologi inblandat, många som varit med under den långa uppgången anar ”köpläge” när priserna gått ned lite.

 

Enligt Svensk Mäklarstatistik har det genomsnittliga priset på bostadsrätter i Sverige fallit från en toppnivå på 48 228 kronor per kvadratmeter i mars 2022 till 42 435 kronor i februari 2023, en nedgång med 12 procent. 

En trerummare på 80 kvadrat har därmed gått ned i pris från 3 858 240 kronor till 3 394 800 kronor, en minskning med 463 440 kronor. 

Men har det blivit billigare? Låt oss räkna på saken. 

Om vi kalkylerar med en kontantinsats på 15 procent handlar det om ett bolån på 3 379 504 kronor i mars 2022 och 2 885 580 kronor i februari 2023. 

Tittar vi på den genomsnittliga  boräntan har den enligt statistik från SCB stigit från 1,57 procent till 3,79 procent i januari 2023. 

Månadskostnaden för bolånet (före avdrag) har därmed ökat från 4 421 kronor till 9 114 kronor, mer än en fördubbling, trots prisnedgången. 

Lägg till att många bostadsrättsföreningar tvingats höja sina avgifter. 

Dessutom har vi mindre pengar att betala dessa stigande räntor och avgifter med eftersom allt annat också blivit dyrare.

 

Det senaste året uppgår inflationen räknad med fast ränta över 9 procent enligt SCB. Och eftersom lönerna inte hängt med handlar det om inkomstminskningar på i snitt 7 procent för svenskarna.

Bostäder har alltså blivit betydligt dyrare det senaste året, inte tvärtom. 

Riksbanken brukar säga att det tar 18-25 månader innan ränteändringar får fullt genomslag i ekonomin. Eftersom myndigheten började höja i april ifjol och på bara nio månader skruvat upp räntan från 0 till 3 procent ser vi bara början på effekterna. 

Höjningarna är dessutom långtifrån över, i april väntas Riksbanken höja med minst 0,5 procentenheter, men det kan också bli mer.

Riksbanken väntas höja styrräntan med minst 0,5 procentenheter i april.

 

Enligt Svensk Mäklarstatistik står priserna på bostadsrätter och villor fortfarande högre än före pandemin i början av 2020. Att prisuppgången under 2020 och 2021, delvis driven av Riksbanken som genomförde massiva stödköp av bostadsobligationer, var en bubbla framstår nu som solklart. 

Kort sagt: priserna kan mycket väl falla betydligt mer från den här nivån. Om de ska återgå till nivåerna som rådde 2014 då Riksbanken inledde sitt experiment med nollränta handlar det om ytterligare 30 procent. 

Hur det blir kommer hänga på hur inflationen utvecklas och därmed räntan.

 

Sverige betalar just nu priset för många års misslyckanden, både när det gäller bostadspolitiken och Riksbankens penningpolitik. 2023 och 2024 ser ekonomin ut att gå sämst i hela EU. 

Men en långsam avkylning av bostadsmarknaden är inte bara negativt. Att priserna under lång tid steg betydligt snabbare än våra inkomster var inte hållbart.

Bostadsfebern har lett till många negativa konsekvenser, inte bara överbelånade hushåll utan också segregation, ökade klyftor och sämre förutsättningar för unga att ta sig in på marknaden. 

Det gör alltid ont när bubbla spricker. Men det finns många exempel på länder där det  också lett till en omstart. Det som går att göra just nu är att försöka mildra övergången från en lånedriven spekulationsekonomi till ett sundare samhälle. 

Men då krävs det att politikerna gör sin del. Det ser vi tyvärr inte mycket av just nu.