”Bonusprinsen” i rätten − därför ska vi bry oss
Över 200 journalister från flera länder förväntas bevaka rättegången mot Marius Borg-Høiby.
Sällan har ett rättsfall som rör så vanliga brott som att slå sin flickvän och kliva över andras sexuella gränser fått så mycket uppmärksamhet.
Men bry oss bör vi – och det här är tre skäl varför:
ETT ALLDELES FÖR VANLIGT BROTT
Det är den största mediecirkusen som Oslo tingsrätt har skådat sedan rättegången mot Anders Behring Breivik.
Journalister från hela världen kommer att vara på plats när rättegången inleds på tisdag.
Men denna gång gäller det inte massmord utan brott som är allt för vanliga.
13,6 procent av befolkningen i Sverige uppger att de utsatts för våld i nära relation. Under 2024 anmäldes i Sverige dryga 10 000 sexualbrott som klassades som våldtäkt eller oaktsam våldtäkt. Det innebär alltså 27 anmälningar per dag, hur vansinniga siffror är inte det?
Det Marius Borg-Høibys offer berättar om sina upplevelser av våld inom nära relation – eller av att vakna efter en festkväll och känna att något är fel men inte få veta vad förrän polis spelar upp en film – är tyvärr vittnesmål vi hört förut. Men när det inte är en kändis som misstänks får de här brotten sällan den uppmärksamhet de faktiskt förtjänar.
Så även om det är sorgligt att det måste till att någon med sin adress på ett kungligt gods misstänks för att diskussionen ska ta fart igen – så kan man se det som ett ljus i mörkret att detta fått medier världen över att prata om våld och sexuella gränser.
ROVDJUR KAN HA ALLA SKEPNADER
Marius Borg-Høibys adress är 164 kvadratmeter på det kungliga godset Skaugum. Hans mamma är den blivande drottningen av Norge. Han hade ett diplomatpass (tills det togs ifrån honom), han har frotterat sig på röda mattor och levt ett liv som få kan identifiera sig med.
”Lille Marius” har en fot i kungafamiljen och den andra utanför. Han har levt som en prins utan att vara en prins på pappret. Det har säkert haft sina utmaningar, men låt oss tala klarspråk – många har haft större utmaningar än så utan att begå brott.
Nu misstänks han för 38 brott, bland annat fyra våldtäkter mot fyra kvinnor (han ska ha förgripit sig på dem när de var utslagna och filmat övergreppen), misshandel i nära relation, mordhot och nu senast för att ha transporterat minst 3,5 kilo marijuana.
När ett sexuellt rovdjur avslöjas, eller när någon misstänks för att om och om igen ha sett det som sin rätt att ta ut sina egna frustrationer på någon annan, vill man gärna tro att det borde synas på personen.
Men det gör det inte.
Åtalet mot Marius bekräftar det vi alla egentligen vet men ibland behöver påminnas om:
En förövare kan komma från både slott och koja. Den kan vara i princip vem som helst.
LIKA INFÖR LAGEN
Det norska kungahuset är i kris. Förtroendesiffrorna rasar. Kritiken är hård.
För vad fasen visste egentligen kronprinsessan Mette-Marit och kronprins Haakon om Marius Borg-Høibys liv egentligen?
Kronprinsparet själva har kallat anklagelserna om att de skyddat honom för falska. Mette-Marit sa nyligen i en intervju att kritiken mot hennes moderskap är det som har påverkat henne mest negativt under den svåra tiden med sonens rättsliga problem.
Men mediauppgifter tyder på att delar av kungahuset ska ha känt till drogmissbruket och åtminstone delar av vad han utsatt tidigare flickvänner för. Ex-flickvänner har sagt att de skickat bilder av sina skador och annan information till kronprinsparet men att de inte agerade.
Mette-Marit ska innan sonen greps den 4 augusti 2024 ha fått information i förväg av polisen.
Det ska ha gjort att hon kunde varna sin son – och till och med hjälpa honom att städa lägenheten innan polisen kom.
Marius Borg Høiby riskerar nu flera års fängelse. Trots att det rör sig om många målsäganden och brott som begåtts under lång tid, och trots att han begått nya överträdelser sedan anklagelserna blev kända, sitter inte bonusprinsen häktad. Något många tvivlar på hade varit fallet om han hade om han kommit från exempelvis Oslo-förorten Grønland.
Men en rättegång ska hållas.
Norge har nu chansen att visa att alla är lika inför lagen.
Och vi bör bry oss om denna rättegång. Inte bara för att den visar hur norska kungahuset har eller inte har skyddat en förövare. Utan för vad den säger oss om våld i nära relation.
