Bristerna i kampen mot gängmorden blev tydliga

Två presskonferenser i dag sade, högst oavsiktligt, så mycket om kampen mot den organiserade kriminaliteten.

Från politiskt utspel till brottsutredande vardag går en väg kantad av lika goda föresatser som svidande nederlag.

Bara tre reportrar hade orkat släpa sig till Justitiedepartementets pressrum, där inrikesminister Mikael Damberg klockan 11.15 i dag skulle presentera ny åtgärd mot gängkriminaliteten.

Möjligen har alla utspel och lagförslag de senaste månaderna lett till en viss journalistisk trötthet. Möjligen var konkurrensen från andra nyheter för stor. Möjligen skickades inbjudan till pressträffen ut för sent.

En ung pressnisse med ungdomens ohälsosamt stora mängder energi hälsade glatt och drog spelreglerna för dagen – "Det blir som vanligt, Micke pratar kort, det blir några powerpoints och sedan enskilda intervjuer" – och försvann sedan iväg till ett hörn för att inte stjäla för mycket av showen.

 Brå bjöd in till pressträff i morse.

Någon minut senare gjorde Damberg entré, ställde sig på podiet och förklarade att han ämnade gå rakt på sak.

Det ska bli lättare att göra husrannsakan. För det vill rikspolischefen, sade Damberg.

Och det rikspolischefen vill ha, det ska han få. Sådan är nämligen vår tid.

Förargligt nog sätter lagar och förordningar käppar i hjulet för närvarande. Det krävs till exempel brottsmisstanke för att få göra husrannsakan.

Knappast rika som drabbas

Goda skäl saknas inte för denna ordning, staten ska inte kunna sparka in dörren och rota hemma hos oss utan mycket god anledning, men nu ska reglerna ändras.

"För att kunna söka efter skjutvapen i kända kriminella miljöer behöver polisen ha tillgång till effektiva tvångsmedel", förklarade inrikesministern.

Kända kriminella miljöer? Jag kom på mig själv med att för ett ögonblick undra om han syftade på Stureplan, men det är nog inte de rika människorna i det stora våningarna i Stockholm city som kommer att drabbas.

Nu ska en utredare titta på hur lagen ska konstrueras. Grundlagens skydd mot husrannsakan ska respekteras. Det kändes betryggande.

Att kalla till presskonferens är som bekant ett väl beprövat recept för politiska utspel om lagskärpningar, ett annat är att begå debattartikel.

En sådan skrev justitieministern Beatrice Ask i Dagens Nyheter i december 2013. Ämnet den gången var reglerna för penningtvättsbrott. Genom att placera dem i en särskild lag skulle polis och åklagare få ett nytt verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Hur blev det med den saken? Brå har undersökt saken och bjöd in till pressträff i morse.

Kriminologer pratade. Polischef pratade. Kammaråklagare pratade.

– Anmälningarna om penningtvätt har ökat kraftigt sedan lagen infördes, berättade utredare Karolina Hurve.

Och inte nog med det. Under åren 2015-2017 ökade antalet lagförda brott i kategorin med 400 procent.

Reportrar från tv, radio och tv lyssnade och antecknade. Vi var ungefär fyra gånger så många som på Dambergs presskonferens. Jag vet inte vad det betyder, men någonting betyder det.

Bara tre reportrar hade orkat släpa sig till Justitiedepartementets pressrum, där inrikesminister Mikael Damberg klockan 11.15 i dag skulle presentera ny åtgärd mot gängkriminaliteten.

Inte så politiskt sexigt

Problemet, fortsatte utredaren, är att få av de utredda brotten handlar om organiserad brottslighet. Mest är det triviala annonsbedrägerier som klaras upp.

Varför har det blivit så? En tänkbar förklaring är att avancerade penningtvättbrott är komplicerade att utreda. Det krävs resurser, kompetens och uthållighet, ingredienser som i varierande utsträckning tenderar att vara en bristvara.

En annan möjlig orsak är att det varken är politiskt eller polisiärt lika sexigt med snåriga utredningar om hur brottsmiljarderna tvättas vita som med de mord som når löpsedlar och debattprogram.

Att bara två av regeringens 34 planerade åtgärder mot gängkriminaliteten handlar om ekonomisk brottslighet är talande nog.

Så fortsätter skjutandet och sprängandet. För det som driver den organiserade brottsligheten är möjligheten att tjäna pengar.

Längst uppe i hierarkin sover de som inte får gängmordens blod på sina händer gott om nätterna.