Det är som om dagens kungligheter är avlönade i antal lajks
En av livets sura regler är att när allt är illa kan det alltid bli lite värre. Fråga drottning Elizabeth II. Efter att ha bevittnat Storbritannien i princip slitas isär i sviterna av brexitomröstningen 2016 utan att kunna göra något, fick hon nästa konstitutionella kris i knäet i höstas när hennes favoritson Andrew anklagades för att ha utnyttjat minderåriga sexslavar på dåvarande vännen Jeffrey Epsteins olika residens. Efter katastrofintervjun i BBC tvingades Andrew kliva tillbaka från den offentliga rollen. Hans mamma gav honom sparken. Och inte mer än dagar hade gått på det nya året då sonsonen Harry deklarerade att han och Meghan Markle ämnade lämna sina kungliga plikter för att bli ”självförsörjande”.
Man kan tycka att utnyttjande av minderåriga tvångsprostituerade borde utgöra ett grövre brott än att frivilligt hoppa av uppdraget, men då glömmer man att helt andra regler gäller för monarker och deras arvingar. Tyvärr tycks också dagens kungligheter ha fått detta om bakfoten i oroande stor utsträckning.
Det är längesedan någon europeisk tronföljare tog sig en blåblodig eller i alla fall högadlig maka. Tiden då de kungliga äktenskapen säkrade framtida geografiska allianser är förbi. Man kan argumentera för att det inte finns särskilt många potentiella partners kvar om man följer de ursprungliga kriterierna. Mellan de nutida kungahusen finns dessutom redan så många släktskap att vi snart skulle sitta med regenter som dreglar och ser i kors om de insisterade på att gifta sig med varandra. Kanske vore det ändå att föredra framför dagens influencer-prinsessor som envisas med att ”tala ut” och positionera sig i olika (okontroversiella) samhällsfrågor.
Meghan och Harry hade redan fått kritik för att de beklagade sig över bördan att ständigt vara bevakad och ofta ansatt. Deras önskan om en ”progressivare” roll inom monarkin låter förstås lite modernt skön: Skaffa sitt eget varumärke, rikta insatser mot utsatta kvinnor, dryga ut kassan med att göra rösten till en Disney-film.
Man får förstå att det inte är lätt att knäa ut ett rimligt livsutrymme som tvåa eller trea i tronföljden.
Plötsligt vimlar det av kungligheter som pratar om mental ohälsa, näthat, ätstörningar och överkänslighet. Som om de var avlönade i antal lajks.
Man kan också tänka sig att det inte är så där helvetes svårt heller. Man kan spela tennis, göra militärtjänst, designa bestick och ta en examen – man kommer få applåder för nästan allt – i väntan på att kvinnan i ens liv dyker upp och säkrar nästa släktled. Det enda riktiga uppdrag man har är att upprätthålla bilden av monarkin som en trendokänslig institution som står över gement skvaller – ”never complain, never explain” som Elizabeth II:s inofficiella motto lyder – eftersom ens själva existensberättigande bygger på värden som tappat sin plats i resten av samhället. Detta är uppenbarligen det svåraste av allt.
Plötsligt vimlar det av kungligheter som pratar om mental ohälsa, näthat, ätstörningar och överkänslighet. Som om de var avlönade i antal lajks.
Brittiska tidningar har dubbat ”Megxit” till den största krisen för det brittiska hovet sedan prinsessan Dianas död 1997. Allmänheten har nu en tendens att ta kungliga rebeller till sitt hjärta, men det finns visst gränser. Avhopparna, utgråtarna och vanlisarna, de som råkade glida in i den rojalistiska glansen på grund av kärlek, blir våra egna alibin i ett statsskick som egentligen inte har på 2000-talet att göra. Den bygger för guds skull på tanken om en utvald blodslinje.
Den pågående avförtrollningen av monarkin runt om i västvärlden är på sikt dess största problem, men den går att hejda. Några idéer till samtida kungligheter på glid: Odla några riktigt excentriska vanor, investera i ett gäng mycket roliga hattar och lämna sociala medier pronto. Det finns en väg framåt här! Den går bara inte via Instagram.
PODD Megxit – krisen i det brittiska kungahuset
I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om krisen i det brittiska kungahuset och varför prins Harry och Meghan Markle vill lämna offentligenheten.