De vet inte vad det kostar att vara fattig
Vem tror hon att hon är? Priset på mat har stigit med över 20 procent det senaste året, räntorna och drivmedelspriserna har skenat och Lena Andersson ägnar sig åt att räkna kalorier och budgetera i Excel åt korkade fattiglappar i Svenska Dagbladet. Hon rabblar upp en rad beiga livsmedel och försöker leda i bevis att barn i Sverige inte kan gå hungriga eftersom havregryn finns! Till och med jäst och lök och ris finns och därför är allt vad gäller hunger hittepå. Det handlar inte om inflation, krig i närområdet, giriga banker – det handlar om föräldrar som vanvårdar sina barn. I stället för att laga kikärtsröror svälter de sina barn.
Jag vill inte gå i fällan och flytta fokus från sakfrågan (300 000 personer i Sverige lever i materiell och social fattigdom) till att argumentera emot den uråldriga fördomen om att fattiga människor är dummare än andra. Eller att barn i Sverige kanske inte ska svälta även om det är så att just deras föräldrar råkar vara lata nutritionsanalfabeter. Det går knappt att bemöta en text så ohederlig och sårande mot dem som redan kvävs av dåligt samvete med annat än: du vet inte vad det kostar att vara fattig.
Det kostar i faktiska pengar. Pengarna räcker inte till att köpa storpack så man måste köpa mindre och därmed dyrare förpackningar. När man måste prioritera bland räkningarna så hopar sig betalningspåminnelserna och räntorna. Räknar du fel på någon blankett, får lite extra lön eller för mycket Swish kan det få katastrofala konsekvenser i form av återbetalningskrav från myndigheter.
Det kostar i tid. Att åka till olika affärer för att hitta de billigaste varorna i varje, att baka brödet, blötlägga baljväxterna, övertala sexåringen att linsgryta och knäckemacka är minst lika gott som kompisarnas tacos och Billys.
Det kostar i ork. Att slita ut sin kropp i ett arbete där du varken får sammanhållen semester, heltid eller ett schema som går att kombinera med familjelivet. Och att istället för att sova om natten ligga och planera för hur du ska berätta för dina barn att det inte blir några äventyr den här sommaren heller. Det är outhärdligt att på det dessutom mötas av privilegierade personer som säger saker som: men barn bryr sig ändå inte, de vill bara vara med sina föräldrar! En kväll med charader och varmkorv är precis lika underbart för ett barn som att åka båt eller Fritt fall!
Lena Andersson skriver att vi har att göra med människor som är oförmögna att sköta ett hushåll. Några som i själva verket gör sig skyldiga till det är överklassfamiljerna som har heltidsnannys för att de inte orkar hämta sina barn från skolan, laga deras mat eller tvätta deras kläder. De har allt men klarar ändå inte sitt föräldrauppdrag. På andra sidan har vi sociala skyddsnät som gång på gång brister och försätter enskilda individer och familjer i hemska situationer. Ändå är det den gruppen som ska skämmas för att erkänna att frukostservering i skolan och sommarlovsluncher skulle vara en välbehövlig hjälp. Det är faktiskt helt befängt.