Fest, cirkus och blodtörst när New York firade valet
Där kom en karl som var utklädd till Trump.
Där kom en karl med fängelsetröja på sig och med en mask som föreställde Biden.
Där kom nyfikna män och kvinnor, där kom exhibitionister och alkoholister, där kom en knarkare som dansade för sig själv med flaxande armar, där kom en skrikande tiggare, en tystlåten elingenjör, två bröder från Milwaukee, den ene för andra gången i New York, den andre för första gången.
De hade alla kommit till Times Square mitt i stan för att fira valet – heja på Trump, heja på Biden – men stämningen infann sig inte riktigt. Kanske berodde det på den livsfarliga epidemin som hade tagit ny fart, kanske berodde det på vädret som varit kyligt några dagar, kanske berodde det på att detta val inte är riktigt festligt, hur kan det vara festligt när presidenten hotar med att underkänna valresultatet långt innan rösträkningen ens är klar, hur kan det vara festligt när beväpnade milisgrupper runtom i landet hotar med att ingripa – ja, hur kan det vara festligt när landet tycks kluvet i två delar – två delar som hatar varandra.
Men det var faktiskt en karl som tyckte det var roligt.
Han hette Tom Nichols, 64, och hade kommit ända från Los Alamitos i södra Kalifornien för att få uppleva en valnatt på Times Square i New York.
Han kom med sin fästmö Debbie Morton, 60, och hennes son Seth som studerar statsvetenskap på universitetet. Han ska bli president! sa Nichols.
Tom Nichols är golvläggare, har elva anställda, deras familjer inräknade är 34 personer beroende av företaget. Han sa det med stolthet. Han sa: Tack vare dem är jag framgångsrik.
Tom är stor både till längden och bredden, han är en karl man lägger märke till, inte bara för kroppshyddan utan också för att han utstrålar positiv energi, ja, glädje. Debbie ser liten och skör ut bredvid honom och man blir förvånad när hon berättar sitt yrke: lastbilsförare.
Tom Nichols var på strålande humör. Tv-bolaget ABC:s ljustavlor matade ständigt fram nya besked om rösträkningen runtom i landet: Ohio, Florida, Delaware...
Han var säker på att Trump skulle vinna. De stora annonstavlorna över den rullande rösträkningen störde inte hans goda humör – den ena tavlan som visar Trumps flinande svärson Jared Kushner och ett citat av honom, ”New York-borna kommer att få lida och det är deras problem” – den andra tavlan som visar Trumps älskade dotter Ivanka när hon med ett insmickrande leende visar siffror: 33 535 invånare i New York döda i covid, 231 077+ amerikaner döda.
Dessa tavlor har gjort familjen Trump-Kushner ursinnig, den har hotat med stämning om inte tavlorna tas ner men de sitter där de sitter.
Kanske såg inte Tom Nichols dem. Han fick telefon från Kalifornien, en av hans anställda.
I morgon får vi fira! sa Nichols.
När han avslutat samtalet sa han:
– Jag röstar med plånboken. Trump har tagit bort en massa byråkratiska regler för företagandet, han har hjälpt företagen och därmed skapat jobb.
Och alla presidentens lögner?
– Döm en man efter vad han gör och inte vad han säger, sa Tom Nichols.
Tom, Debbie och Seth satte sig bland andra på en liten läktare vid torget. Framför dem pågick skådespelet – alla dessa människor som visade upp sig, som kom hit för att se, som passerade.
Där kom den ena joggaren efter den andra – joggare mitt på Times Square en valkväll! Där kom ridande polisen, där kom en kvinna i ljus kappa som inte hade något mer än underkläderna under, hon hade tidigare fläkt ut sig framför poliser som knappt tittade på henne, de har sett så mycket. Där stod journalister från när och fjärran och pratade in i kameror medan ljusbilderna rullade och växlade och blixtrade över människornas huvuden.
Och där kom en småväxt kvinna med stor megafon och ställde sig framför Tom Nichols. Hon ropade i megafonen och frågade vem han hade röstat på och Tom, denne snälle man, denne man med eget företag och berättigad stolthet – han svarade henne – Donald Trump!
Kanske svarade han därför att han var naiv, kanske för att han blev överrumplad, kanske för att han helt enkelt tyckte att det var rätt att svara. Och den lilla kvinnan med den stora megafonen började en inkvisition av Tom Nichols. V a r f ö r röstade du på Trump!
– Jag är småföretagare...
Så du röstade på Trump av g i r i g h e t!
Nu hände det saker! Folk skyndade dit!
Och de ställde sig i halvcirkel runt Tom Nichols och Debbie Morton och Seth, och människorna i halvcirkeln vädrade blod och skrattade hånfullt och någon ropade:
Jag skulle inte säga l i t e n företagare!
Och de skrattade och Tom Nichols reste sig, han såg förvirrad ut.
– Jag vill inte vara med om det här...
Han banade sig väg genom cirkeln av människor, han gick tungt och med stor värdighet, och Debbie och Seth följde efter och folkmassan som inte var särskilt stor men ändå en hotande folkmassa, den ropade okvädingsord efter dem – de ropade elakheter efter tre människor från Kalifornien som inget ont gjort och som hade sett fram mot en festlig kväll i New York.
Och snart var Tom och Debbie och Seth borta och cirkusen fortsatte med rösträkningens siffror rullande över huvudena.
Där kom Spindelmannen gående, där kom en karl med amerikanska flaggan på en lång aluminiumstång, där stod två män och skrek varandra i ansiktet om vems fel det är att över 200 000 amerikaner dött med covid – Trump! –kineserna! – och en man spelade ”Killing me softly” på saxofon – och när som helst får vi veta vem som är världens mäktigaste man, Trump eller Biden.
