Vaccin biter inte på psykisk ohälsa
Man blir deprimerad av ålderism.
En äldre människa som blir hånad för sin ålder kan rasa rakt ner i källaren.
Man kan också rikta ålderismen mot sig själv, vilket är förödande.
”Att bli gammal är inget för veklingar”. Skådespelerskan Bette Davis, som levde till 81 års ålder, hade en kudde med detta broderi.
En fjärdedel av alla 75-plussare och en tredjedel av alla 85 och över tar antidepressiv medicin. Skakande siffror som det talas för lite om.
Både att själv lida av att bli äldre, och att bli utsatt för andras ringaktning, skapar psykisk ohälsa.
Pandemin har slagit hårt mot äldre. Min mejlbox har fyllts av gripande berättelser om social och mental utsatthet. En man som heter Hans skriver att det aldrig borde ha införts särskilda restriktioner för 70+, utan samma skulle ha gällt för alla.
En son skrev till mig om restriktionerna: ”Mina föräldrar är båda över 70 och kommer förmodligen att dö av depression innan de dör av corona”.
Hårdast har ensamboende drabbats, vittnar min mejlkorg om. Aktiva liv med många vänner och aktiviteter har förvandlats till passiv ensamhet.
Eva skriver: ”Syret börjar ta slut, det syre man får av att bli sedd”.
Besöksförbudet på äldreboenden borde, som Hans också skrev, ha tagits bort tidigare.
Stina skrev till mig: ”Isolering skadar människors hälsa, det vet förstås de ansvariga på Folkhälsomyndigheten. Så jag förstår verkligen inte hur de tänker. De har kanske inte någon psykolog i sin ledningsgrupp? De har kanske inte heller några äldrekunniga?”.
Det är frågor som dröjer sig kvar om en myndighet som ska ägna sig åt folkhälsa. Och 70+ är också folk.
Nu får vi vaccin och livet börjar sakta återvända. Men den psykiska ohälsan hos äldre finns kvar.
En psykolog skriver att nästan ingen över 55 kommer till henne: ”Det är inte naturligt för äldre att prata om psykisk ohälsa”. Det faller sig mer naturligt för äldre att prata om kroppsliga symptom och vilka mediciner de tar. ”Helst inte om ångest och depression”.
Själv tror jag att det finns enorma vinster med att tala mer om vad den psykiska ohälsan bland äldre beror på och hur den kan behandlas. För det finns hjälp att få.
En kvinna inom vården som arbetar med 80-plussare skriver: ”Jag träffar så många äldre som har ångest, oro, stora sömnproblem. Många medicinerar och ingen får någon annan hjälp än det. Flertalet säger att de inte har någon att prata med och det tar emot för den generationen att kontakta vårdcentralen för hjälp”.
Hon önskar sig äldrekuratorer. Någon annan vill ha en kampanj där äldre som fått hjälp tipsar jämnåriga.
Håkan, 74, skriver att han fick hjälp av kognitiv beteendeterapi, ”lätt psykofarmaka och stark vilja”. Nu mår han bra. ”Jag fick lära mig att leva och vara tacksam för varje dag hjärtat slår och kroppen fungerar och att ingenting i livet är självskrivet eller kan krävas. Mamma sa: man har aldrig roligare än man själv gör sig, och jag tror hon hade rätt”.
Jo, en kampanj för äldres psykiska hälsa är något jag också önskar mig.
Psykisk ohälsa är vanligare hos personer över 65 år än hos yngre personer mellan 18 och 64 år. Men äldre har inte samma tillgång till psykiatrisk och psykologisk specialistvård som yngre.
Yngre uppger oftare än äldre att de har dålig psykisk hälsa och självmordstankar. Men det är vanligare med självmord bland äldre kvinnor och män jämfört med gruppen yngre.
Det är mycket vanligt att ångestsjukdomar debuterar för första gången efter 65 års ålder. Men äldres psykiska ohälsa uppmärksammas inte och när den väl upptäcks är behandlingen ofta enbart läkemedel.
Källa: Socialstyrelsen