”Borde vara god grund att välta Élyséepalatset över ända”
Publicerad 2020-05-11
PARIS. Vid en första anblick är det inte så stor skillnad på det Paris som jag lämnade i mitten av mars och den storstad jag återfinner två månader senare.
Också under lockdown måste människor handla mat, mediciner och cigaretter. Floristen på gatan håller öppet – det känns som en väl generös tolkning av begreppet ”samhällsbärande funktion” – och har ganska mycket kunder. Det vilar något lite lugnare, rentav snällare, över gatubilden i norra Paris, men det är en ganska vanlig effekt av fastemånaden ramadan som franska muslimer iakttar sedan snart tre veckor.
Kanske gör den stundande öppningen av samhället sitt till. Parisare stannar och pratar med bekanta och i den nästan 25-gradiga värmen ser det ut ungefär som vanligt, med några uppenbara undantag: Alla barer och restauranger är stängda och nästan alla man möter bär munskydd. Mitt eget kliar och blir snabbt alldeles för varmt. Det är dessutom svårt att andas djupt. Jag småpratar som vanligt i kassan på mitt snabbköp där jag är bekant med hela personalstyrkan, men blir plötsligt osäker på om de ser vem jag är. Udda tider ger upphov till udda frågor.
Från och med måndag är munskydd obligatoriskt i kollektivtrafiken och vissa affärer. Ännu på söndagskvällen riskerar man böter om man rör sig utomhus utan ett ifyllt formulär med godkända ärenden att lämna hemmet.
Tuffaste krisen sedan andra världskriget
Det är ett knappt dygn kvar tills regeringens ”exitplan” sätts i verket. Från och med måndag morgon ska det mesta bli som vanligt igen i ett land som både lidit stora förluster räknat i liv – dryg 26 000 på söndagen – och i ekonomisk aktivitet under de 55 dagar som det franska samhället varit nedstängt. Frankrike har gått in i en recession, BNP sjönk med sex procent under första kvartalet i år, och landet går mot sin tuffaste ekonomiska kris sedan andra världskriget.
När man i dag öppnar skolor för yngre åldrar, fabriker, detaljhandel och kollektivtrafik kommer det mesta som kan förknippas med nöje att få vänta på grönt ljus. Barer och restauranger, biografer, museer, nattklubbar och konsertlokaler har ännu inte fått några datum för att dra igång verksamheten.
Nyhetskanalerna på tv räknar ner dagarna till slutet av lockdown, men det ligger ingen känsla av ett stundande mänskligt kosläpp i luften i Paris. På kvällarna klockan 20 applåderar hela grannskapet sjukvårdspersonalens insatser under krisen som krävt mångdubbelt fler liv i Frankrike än terrorattentaten 2015 och 2016, för att jämföra med något.
Socialt och hälsomässigt har de senaste två månadernas undantagstillstånd gjort avtryck hos befolkningen. Samtalen till kvinnofridslinjen har nästan fördubblats under karantänen och de anmälda fallen av mäns våld mot kvinnor har ökat med ungefär 35 procent, enligt den franska jämställdhetsministern Marlène Schiappa. Ett av tio par väntas bryta upp efter karantänen. I södra Frankrike har konsumtionen av tobak ökat med 75 procent den senaste tiden och i snitt har fransmännen lagt på sig 2,5 kilo sedan mitten av mars.
Hälften saknar förtroende för regeringen
Man hade kunnat tänka sig att åtta veckors påtvingat utegångsförbud skulle generera någon form av upprorsstämning hos ett folk som är vana att visa sitt missnöje genom fysiska manifestationer. Och missnöjet med Emmanuel Macron och premiärminister Edouard Philippes hantering av de senaste veckornas kris är påtaglig i Frankrike. Kritiken gäller dubbla budskap kring skyddsutrustning, de många döda i Covid-19 på landets ålderdomshem och den bristfälliga förberedelse på en sanitär kris som den politiska ledningen visat upp.
Det borde vara en god grund att försöka välta Élyséepalatset över ända, men en annan känsla överskuggar den franska ilskan just nu. Över hälften av fransmännen saknar förtroende för att regeringens återanpassningsplan lyckas utan att smittspridningen får ny fart och tre av fyra tror inte att kollektivtrafiken kommer att vara säker att vistas i den närmaste tiden.
Rädslan för coronaviruset håller Frankrike i ett hårt grepp också på dagen för samhällsöppning.