Inlägg om Turkiet blandas med adlinks till det bästa serumet
Eftersom vår kökssoffa behövde kläs om så jag for mig till stan och hittade bara en femtonminutersparkering. Men om jag går baklänges tills jag inte ser bilen längre så kan jag starta parkeringsappen i sista sekunden och få en halv minut extra, jag lurar systemet, jag vinner i livet i stort.
I tygaffären ska jag bara sträcka in armen och dra ut ett tyg, det här bli bra, tyg som tyg. Jag ska handla inredning som en man, med armbågen.
Sen kommer utbudet.
Bilens tid rinner ut på gatan medan jag funderar över vad tyget i en kökssoffa egentligen säger om en person. Kvarten går. Det blev något slags ljus-ljusblått med struktur. Kvinnan i butiken beskrev slitstyrkan i en måttenhet jag inte visste fanns. Jag blev aldrig hon som köpte barnens ytterkläder efter hur många vattenpelare de hade.
Ärenden, jag vet inte riktigt när det kröp sig på: hatet mot dem. Som ung var det jobbigt att ta tag i ett samtal som behövde ringas. Skarven där man gick från att mamma ringde till att göra det själv, aj som satan vilken mental smärta.
Som vuxen i den övre vuxenåldern är det ärenden. Jag avskyr ärenden så mycket att tyget i soffan är jultyg. Med stora hål i.
Ge mig ett telefonsamtal. Ge mig luren och jag ringer runt till alla byggfirmor och frågar om de har ögonmått på lager.
När jag kör hem från mitt ljus-ljusblå ärende hör jag en reporter på radion säga att jordbävningen i Haiti 2010 krävde 212 000 liv.
Jag tycker lite synd om honom, så nesligt att säga fel i direktsändning.
”Joachim, i dag sa de på radion att 212 000 människor dog i jordbävningen i Haiti. Han måste ju ha menat 12 000. Visst?”
”Varför googlar du inte bara?” säger Joachim medan han pekar på att allt i diskmaskinen är smutsigt eftersom jag har köpt fel diskmaskinstabletter, igen. Det är mer mat på tallrikarna efter disken än när vi ställde in dem och nu googlar jag Haiti.
Det var 212 000.
Fantasisiffran 212 000 som enligt källor inte kan säkerställas. På grund av fattigdom och utsatthet så kan vi inte veta om du är död eller om du funnits alls.
Och medan jag läser om spillda människoliv i Haiti så ramlar notiser ner över min skärm. 12 000 döda i jordbävningarna i Turkiet och Syrien.
En dag senare läser jag hur räddningsarbetarna säger ”Snälla var tysta” och jag förstår inte direkt att de sa så för att de som skriker under rasmassorna ska höras.
Och på sociala medier delas inlägg om hur jag kan hjälpa blandat med adlinks till det bästa serumet som någon någonsin har provat.
Och återigen är jag en människa som tycker att sofftyg är tråkigt och jobbigt, som använder serum och tror att det ska göra mig till en fyrtiofyraåring som ser ut som en fyrtiotvååring och som glömmer att 212 000 människor dog på Haiti för tretton år sedan.