Galenskap att mångdubbla narkotikastraffen
Fängelsestraffet för försäljning av små mängder narkotika ska flerdubblas.
Regeringens senaste påhitt, sågat av kloka remissinstanser, är komplett dårskap.
Under rubriken ”Skärpta straff för brott i kriminella nätverk” presenterade justitiedepartementet i förra veckan en ny lag som ska träda i kraft i sommar.
Bland nyheterna märks hårdare straff för utpressning och olaga hot samt för våldsamma uppgörelser mellan gäng.
Så långt är det förhållandevis enkelt att hänga med i regeringens resonemang om brottsbekämpande myndigheters behov av effektivare verktyg i kampen mot den organiserade kriminaliteten, även om den pessimistiskt lagde suckar för sig själv att hårdare tag är meningslösa i en verklighet där gängmedlemmarna för det mesta ändå inte åker fast.
Men de kraftigt skärpta straffen för försäljning av även minimala mängder narkotika är avsevärt svårare att förstå nyttan med.
Med dagens lag riskerar den som kränger några gram hasch mellan 14 dagars och tre års fängelse, men nybörjare kan komma undan med böter.
En till två månader på kåken är enligt praxis riktmärket för smärre förbrytelser inom detta område.
Nu ska minimistraffet höjas till ett halvår bakom murar. Vi talar alltså om en ökning med över 1000 procent.
Något som i sin tur ska ses i ljuset av att narkotikabrott är ett av de vanligaste skälen till att människor döms till fängelse.
En dryg tredjedel av de påbörjade verkställigheterna handlade om detta, visar Kriminalvårdens statistik för 2021.
De redan hårt belastade fängelserna kommer med andra ord att svämma över.
Inte helt förvånande har diverse remissinstanser klagat och protesterat.
Domstolsverket och Åklagarmyndigheten har harklat sig och försiktigt påpekat att det rör sig om ett ”förhållandevis högt minimistraff”, vilket för försiktiga jurister är ett sätt att förklara att regeringen tar i så den spricker.
Folkhälsomyndigheten och Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet har, alldeles korrekt, inflikat att straffskärpningar som denna inte löser de långsiktiga problemen med narkotikabrott.
Hovrätten över Skåne och Blekinge säger blankt nej till förslaget och förklarar att om systemet ska hänga ihop så måste även maxstraffen höjas ordentligt.
Södertälje tingsrätt har valt en annan linje och frågar lågmält om verkligen försäljning av något gram för symbolisk summa från en missbrukare till en annan ska straffas så här hårt.
Medan Kriminalvården närmast gråtfärdigt suckar att det kommer att ta tid att bygga nya anstalter och att det årliga anslaget måste höjas med 800 miljoner.
Men straffskärpningen som sådan är inte den enda aspekten på eländet.
En hovrätt samt Socialstyrelsen förklarar att gängen kommer att få ytterligare incitament att värva riktigt unga langare. De slipper ju fängelse.
Dessutom försöker flera av remissinstanserna få regeringen att begripa någonting mycket viktigt:
Lagändringen slår mycket bredare än bara mot den organiserade kriminaliteten. Allt möjligt löst folk åker med av bara farten.
Vad bryr sig Dödspatrullen om att anstalterna fylls med smålangare, missbrukare och partypoppers.
Människor som inte ens är i närheten av att tillhöra ett gäng och med låg risk för att välja en kriminell väg.
Ett fängelsestraff senare med försämrade livschanser och kontakter inom gangstervärlden har den risken ökat avsevärt.
Det här är ett haveri.
Avslutningsvis:
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.
Men det finns ingen anledning att börja veva om Tidöpartiernas repressiva politik och groteska straffskärpningar.
Den kommande lagen grundar sig nämligen på en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte.
Intelligentare än så här är helt enkelt inte svensk kriminalpolitik just nu.