Kökspersonalen som anklagades för stöld av mat har utsatts för ett övergrepp
På mycket goda grunder friade tingsrätten kvinnorna som anklagades för att ha stulit överbliven mat från skolköket.
Frågan är varför polisens avdelning för grova brott användes till att peta ihop en förundersökning på över 500 sidor för lite gammal ost och bröd som ändå skulle slängas.
Läser vi inte strängt taget dagligen larmande artiklar om att högarna med ouppklarade gangstermord bara växer och växer och växer, att huvudstaden förstärks med poliser från resten av landet för att stävja den pågående gängkonflikten, att situationen är så allvarlig att även utredning av allvarlig kriminalitet prioriteras bort?
Redan mot den bakgrunden blir det stora polisiära intresset för kökspersonalen i en matbespisning i en kommunal skola i norra Stockholm en smula svårbegriplig.
Och jag är rädd för att den som läser tingsrättens dom, meddelad i torsdags, för att bättre förstå varför åklagaren väckte åtal kommer att bli grundligt besviken.
Bakgrunden:
De fyra kvinnorna förnedrades inför elever och kollegor då de fick sparken och tvingades lämna tillbaka jobbnycklar och fördes ut genom hela skolan inför allas blickar.
En nitisk chef hade i samarbete med ett säkerhetsföretag monterat upp en övervakningskamera i skolköket och filmer påstods visa att personal stal mat.
Det är också dessa filmer som i huvudsak utgör bevisningen i kammaråklagare Marie Bastins åtal om stöld.
Huvudförhandlingen kom nu inte riktigt att gå åklagarens väg, för att uttrycka det milt.
Under resans gång visade det sig exempelvis att varken rättens ordförande eller de fyra advokaterna begripit vad Bastin menade med sin stämningsansökan, vem som var åtalad för vad.
Det här kan ju givetvis bero på att de är en samling idioter. En annan tänkbar förklaring är att åklagaren inte gjorde en särskilt bra insats.
Med tanke på de övriga omständigheter jag nu ska berätta om förefaller det senare alternativet vara det troliga.
Filmerna från de fem påstådda stölderna som visades under rättegången är ihopklippta och kraftigt redigerade, konstaterar Solna tingsrätt.
Det framgår inte hur olika matlådor hamnat i kylskåpet, varifrån vissa varor som läggs ner i de åtalades väskor kommer eller vad påsar som bärs hem från köket innehåller.
Försvararna hade inte fått ta del av originalfilmerna. De var kvar hos säkerhetsföretaget.
Det fanns med andra ord ingen möjlighet att kontrollera hur väl filmerna överensstämmer med verklighetens hela förlopp eller om det fanns någon intressant anledning till att passager var bortklippta.
Vem vet, inhyrda spanare som är så ambitiösa att de skuggade de misstänkta hem, utan att lyckas fånga någonting förgripligt på film, kanske försåtligt klipper ihop sitt material för att få dem de spionerar på att se skyldiga ut.
Att de viktigaste bevisen är såhär pass svaga är givetvis en huvudvärk för den som vill se fällande dom.
Rätten är också bister i sin slutsats:
”De brister som finns i fråga om förevisade övervakningsfilmer leder till att åtalet i flera avseenden vad gäller påstådd tillgripen mat inte kan anses vara utrett”.
Nästa fråga att ta ställning till är om bevisningen i övrigt är tillräcklig för fällande dom.
Förhör med tre chefer visade att det inte var tillåtet att ta med mat hem.
Två av dem berättade också det fanns skrivna riktlinjer i en pärm i köket i vilka det framgick att överbliven mat skulle returernas till leverantören.
Men det visade sig också att de inte hade en aning om hur tydliga dessa regler var utformade. De hade nämligen inte själva läst dem.
Den här frågan är inte oviktig och hade kunnat redas ut, men pärmen med bestämmelser lades inte fram för rätten.
Förvirringen blev inte mindre av att den tredje vittnande chefen berättade att överbliven mat ska kasseras.
Rättens slutsats blev hursomhelst att de åtalade dels måste ha vetat att man inte får ta andras saker utan lov, dels fattade att skolan ägde mat som de tog hem.
Men för ansvar för stöld krävs att tillgreppet har lett till ekonomisk skada för den bestulne.
Grundskolechefen har målande berättat vad påsarna innehöll för mat och uppskattat det ekonomiska värdet på de påstådda brotten:
”Inte understigande 1028 kronor”...”583 kronor”...”150 kronor”...
Men av sammanställningen framgår också att matlådor "bedöms" innehålla mat från arbetsgivaren.
Bedöms? Chefen vet med andra ord inte. Hennes gissning kan mycket väl vara kvalificerad, men det är likväl bara en gissning.
Kvinnorna har medgett att de tog med sig en del gammal mat vars bäst före-datum antingen hade passerats eller var på väg att passeras. Färdigskivad ost, gammalt bröd, lite frukt.
Men de har också sagt att det var kutym i köket att ta med sig det som blev över.
Och att påsarna också innehöll mat de själva burit med sig till jobbet och sedan hem igen. Annan personal vittnade under ed att sådant förekom.
Rätten sågar bevisningen:
”De matvaror som medtagits från skolan kan inte bedömas, än mindre anses bevisats, ha haft ett ekonomiskt värde”.
Redan där faller åklagarens påståenden om brott ihop. Domstolen behöver inte ens ta ställning till invändningarna om kutym och praxis.
Ett svagt åtal ledde till ett kraftfullt frikännande och en kostnad för staten. Två förhandlingsdagar och advokater som fick sammanlagt nästan en halv miljon för besväret.
Hela den här historien bör för övrigt ses i ljuset av en underliggande konflikt med arbetsgivaren.
Skolans matsal för elever i lågstadiet slog ihop med den för högstadieleverna, vissa av de små barnen kände sig otrygga av att äta ihop med de stora, föräldrar protesterade, skolledningen ansåg att de senare åtalade kvinnorna deltog i att blåsa upp bråket.
En varningssignal så god som någon och som bör finnas i bakhuvudet då arbetsgivarens polisanmälan och de inlämnade bevisen ska värderas.
Grundskolechefen har dansat vidare till ett nytt toppjobb i en annan kommun.
En av de anklagade har berättat för Aftonbladets Natalia Kazmierska att hon satt hemma ett år och grät efter att fått sparken. Skammen, förnedringen.
Den arbetsrättsliga tvisten som inleddes om avskedandet ledde snabbt till förlikning, Stockholm stad pungade ut närmare 50 000 till var och en som plåster på såren.
Det står var och en fritt att dra slutsatser om vad arbetsgivarens brådska att få den här historien ur världen beror på.
De inför rätta dragna kvinnorna är låginkomsttagare med rötter i andra delar av världen.
Hade polis och åklagare flexat sina muskler på detta sätt om det var människor ur den övre medelklassen som hade tagit med sig gammal ost hem från reklambyrån eller advokatkontoret?
Åtalet borde aldrig ha väckts.
Kvinnorna har utsatts för ett övergrepp.
