I riksdagsdebatten om Botkyrka blev inte mycket sagt

Tisdagens debatt i riksdagen blev ett sömnpiller.

Debatten i riksdagen i dag om ottillbörlig påverkan på demokratin blev alls inte så usel som det fanns anledning att befara.

Vilket inte ska tolkas som att den var bra, för det var den sannerligen inte.

Allt från ABF-röran i Botkyrka till tystnadskultur i Göteborg passerade i kammarsalen och inte alldeles förvånande var det företrädarna för de två traditionella maktpartierna, moderaten Gunnar Strömmer och socialdemokraten Lena Hallengren, som tydligast visade prov på någonting som med lite god vilja kan beskrivas som intellektuell och moralisk resning.

De är nu inte nödvändigtvis hederligare människor än övriga i debatten deltagande politiker.

Men de är fostrade i rörelser som vet vad det innebär att styra ett land och de är båda medvetna om att alltför vidlyftiga rallarsvingar kan slå tillbaka, då båda partierna har sin beskärda del av skelett i garderoben och lik i lasten.

Initiativet till debatten togs av den moderata riksdagsgruppen, vars företrädare har låtsats vara djupt bekymrade över tillståndet i demokratin men som i själva verket varit sluga och passat på då S plågas av rubriker om Botkyrka.

Klockan slog 13 då förste vice talman Kenneth G Forslund slog klubban i bordet och deklarerade att bataljen var inledd.

 

Det kryllade av journalister i riksdagen, SVT, Expressen, TT, en halv bataljon från Ekot, men de hade annat för sig.

Magdalena Andersson hade nämligen kallat till presskonferens om Nato en kvart senare, vilket fick en för dagen konspiratoriskt lagd reporter att viska i mitt öra: handlade tidpunkten möjligen om att flytta fokus från debatten?

Justitieminister Strömmer inledde, han kunde inte nog understryka allvaret i olika former av påverkan på demokratins institutioner och lovade att regeringen skulle ta krafttag och samtliga partier bjöds in att delta i diskussionerna.

 

En skolklass satt på åhörarläkaren. Eleverna såg i flera minuter intresserade ut.

Hallengren tog över och varnade för hur korruption och vädjade om bred parlamentarisk uppslutning runt frågan.

Sedan gick det utför.

Sverigedemokraten Richard Jomshof gav invandrarna skulden, miljöpartisten Jan Riise snöade in på fotbolls-VM i Qatar och vänsterpartisten Gudrun Nordborg visade sig, möjligen inte helt överraskande, vara missnöjd med beslut fattade av högerstyret.

Klockan var nu 13.19, skolklassen reste sig och gick.

Centerpartisten Malin Björk inledde lovande med att prata om sina erfarenheter som åklagare, hon har alldeles rätt i politiken måste bli bättre på att se sambandet mellan organiserad våldsam kriminalitet och ekonomisk brottslighet, men bytte snart spår och började klaga på regeringen.

Kristdemokraten Torsten Elofsson hade åsikter om att Socialdemokraterna tycks ha pressat två nämndemän att hoppa av efter snippadomen.

Han höll sig av lätt insedda skäl långt ifrån ett annan i sammanhanget intressant ämne, nämligen demokratiska konstigheter som en företrädare för hans eget parti ägnade sig åt då socialdemokraten Boel Godner skulle avsättas i Södertälje för några månader sedan.

Liberalen Malin Danielsson ägnade sig mest åt skryt över sitt eget partis förträfflighet.

 

En återkommande fråga var den utredning om otillåten påverkan som den förra regeringen tillsatte och som den nuvarande har lagt ner.

Så då och då fick Strömmer poppa upp i talarstolen och försäkra att en ny utredning med större mandat än den förra ska tillsättas samt att alla partier ska bjudas in.

13.48. Ny skolklass anlände.

Talmannen blandade ihop ordningen i vilken politikerna skulle tala, sverigedemokraten fortsatte att tjata om invandring och miljöpartisten återvände till Qatar.

13.55. Skolklassen reste sig och gick. Efter sju minuter. Visst, debatten var vid detta lag stentrist.

Centerpartisten påminde än en gång om att hon varit åklagare, liberalen skröt än en gång om Liberalerna, vänsterpartisten var än en gång missnöjd med allt till höger om henne själv.

Jag har inga problem med att Botkyrka och Snippadomen debatteras, tvärtom, det var jag som avslöjade båda dessa historier, men det var så mycket som aldrig blev sagt i detta så viktiga och breda ämne.

 

Varför tillåter Sverige, som ett av få länder i Europa, utländska donationer till partier?

Behöver inte Valmyndigheten ytterligare anstränga sig för att skydda de allmänna valen?

Och vad händer med demokratin när politiker och ledande tjänstemän efter en valförlust tar ett snabbt skutt till välbetalda uppdrag i näringslivet?

Så sent som i dag berättar Aftonbladet kultur att den tidigare moderata försvarsministern Karin Enströms stabschef har blivit chefslobbyist i Sverige för den kinesiska sociala medieappen Tiktok.

Socialdemokratin saknar sannerligen inte liknande exempel.

14.01. Skolklass dök upp.

Talmannen blandade en andra gång ihop ordningen, sverigedemokraten och vänsterpartisten tog repliker på varandra, de visade sig inte hålla med varandra, kors i taket, och Strömmer lovade för femtioelfte gången att ny utredning ska tillsättas.

Jag hade räknat med betydande mängd pajkastning, men de värsta dumheterna uteblev dessbättre denna gång.

 

Absolut bäst med debatten var dock att den var över efter en timme och en kvart och inte pågick i de två timmar som beräknats.

14.13. Skolklass lämnade kammarsalen.