Americo städar medan partiledarna rusar förbi
Magdalena Andersson sveper förbi med sitt hov och sina livvakter.
Partiledardebatt stundar i riksdagen och Americo Herrera, lokalvårdaren i foajén, konstaterar att helgernas lugn är över.
I morgon skulle sonen som dog fylla år och när arbetsdagen är över ska han iväg till förskolan och hämta barnbarnet som förlorade sin pappa, men som är omgiven av kärlek.
– Julklapparna ligger kvar under granen. Pojken ska få dem ikväll, säger Americo Herrera.
Uppför rulltrappan till kammarfoajen kommer de en efter en, partiledarna, fyllda av självförtroende och stridslust, beredda att ta heder och ära av varandra.
Annie Lööf spår att det spända säkerhetsläget efter Putins senaste utspel blir debattens viktigaste fråga och Ebba Busch säger att hon drömmer om en annan värld.
Vem gör inte det? De två meningslösa och gråa plusgraderna i Stockholm denna onsdag kan driva vem som helst på flykt.
Ett gäng artister ramlar in i riksdagen och tar sig upp till plenisalens åhörarläktare, skådepelarna Sara Sommerfeld och Per Andersson, operasångerskan Malena Ernman, artisten Lisa Nilsson, de är på goda grunder bekymrade över vad de nya restriktionerna får för konsekvenser för kulturen.
Klockan slår nio, Magdalena Andersson inleder, det här är hennes första partiledardebatt, hon pratar om pandemin och berättar att hon nyligen har talat med Finlands statsminister och Natos generalsekreterare, ”det är "Sverige som bestämmer över svensk säkerhetspolitik”.
Americo Herrera ler. Han säger att han på tv har följt ståhejet om städaren som greps i Anderssons villa. Han har en åsikt.
– Det här är städbolagets ansvar. Statsministern har inte gjort fel.
Vänsterledaren Dadgostar pratar om pensioner, högerledaren Kristersson vill byta regering, lågoddsare staplas på lågoddsare.
Men vad hände nu? Tydligen ska Jimmie Åkesson anmäla statsministern till Konstitutionsutskottet för påstått missbruk av den tillfälliga pandemilagen.
Tja, varför inte. Inte för att tilltaget kommer att leda någonvart, men det är inte svårt att hitta exempel på då politiker viftat med KU-kortet i betydligt svagare sammanhang än detta.
En flash i mobilen: smittspridningen i Skåne är ”extrem”.
Americo Herrera tog ut all semester i somras. Så det var bara att jobba under mellandagarna. Men det gjorde honom inget. Lugnt och skönt och folktomt.
Tio barnbarn, ett elfte på väg, ikväll ska han träffa minstingen Elis, tre år, för första gången på två månader.
–Jag har köpt polisbilar och brandbilar i en leksaksaffär i Farsta.
Per Bolund, språkrör för ett parti ingen längre minns, säger nej till kärnkraft. Ulf Kristersson svarar att vindkraft är bra, men att det inte alltid blåser.
Det gör det inte alltid i plenisalen heller. Journalisterna utanför kammarsalen suckar och muttrar och gör sitt bästa för att jobba upp Sverigedemokraternas KU-utspel till en nyhet värd namnet.
Efter en dryg timme av partiledarnas idisslande ger kulturgänget på läktaren upp.
Någonting säger mig att Sankte Per inte kommer att hålla just detta emot dem på den yttersta dagen.