De löjliga elsparkcyklarna förpestar vardagen

”Deras son körde ihjäl sig på en elsparkcykel förra året.”

I min förra kolumn skrev jag skit om elsparkcyklar, vilket renderade mig mer digital kärlek än någonsin tidigare.

    Dessa löjliga fortskaffningsmedel förpestar ju vardagen för människor i svenska städer och gör det till ett helvete för gamlingar, funktionsnedsatta och synskadade.

   Lennart vill att det ska börja kosta för uthyrarna. Tandläkaren Akke vittnar om hur han sett en ökning av tandskador på nära håll. Hans-Olof i Örebro skriver att många kommer att rösta annorlunda i nästa val för att kommunen struntar i eländet. 

   Jörgen klev över tio stycken på trottoaren en dag, men snubblade på den elfte: “Överkäken intryckt, akutvård och fortfarande under behandling”.

  Marie hittar dem övergivna i Kungliga Nationalstadsparken Lill-Jans-skogen. Helene skriver att staden blivit sopig och undrar vart tänkandet tog vägen.

  Marica berättar om hur hennes 80-åriga mamma och dennes särbo blev påkörda på en gångväg så båda flög i backen, men klarade sig med stora blåmärken. Grabben som körde på dem hade kollat i mobilen och inte sett dem. Han var inte ångerfull, men gnällde när särbon reste sig och kastade iväg elsparkcykeln.

   Henrik meddelar att ett av uthyrningsbolagen är en s.k. EU-filial utan egen personal, med bara en brevlåda hos en jurist på Östermalm i Stockholm. Företaget har skattemässigt ansvar i Sverige, men civilrättsligt i Österrike. “Därför går det inte kräva ansvar för skador enligt svensk jurisdiktion”.

   Anders påpekar att en elsparkcykel inte ersätter en bilresa eller något annat färdmedel i någon större utsträckning, den ersätter promenaden. “Och i det ljuset blir det kanske en av de värsta miljö- och hälsobovarna vi har”.

   Julia anser att det är ett skämt att man inte gör som i andra länder där sparkcyklar parkeras på angivna sparkcykelställ: “Det skulle lösa problemet, jag med liten bebis i barnvagn har svårt att gå på stan då jag inte kommer fram pga alla dessa sparkcyklar”.

   Flera utlandssvenskar skickar bilder som visar hur europeiska städer fixat ordning och reda. Där får elsparkcyklarna bara får ställas upp på anvisade platser.

   Stephan och Ann-Catrin mejlar. Deras son körde ihjäl sig på en elsparkcykel förra året.

Företaget debiterade sonens kort för hyran dagen efter olyckan. När pressen uppmärksammade fallet skulle företaget rätta till det, men debiteringen togs inte bort. Företaget påstod också att de haft kontakt med föräldrarna flera gånger. “Detta är lögn, vi hörde aldrig ett ord från dem”.

“Det skulle lösa problemet, jag med liten bebis i barnvagn har svårt att gå på stan då jag inte kommer fram pga alla dessa sparkcyklar”.

   Oppositionsrådet Blerta Hoti (S) i Göteborg har reagerat på kaoset, hänvisar till sjukvårdskostnaderna som elsparkcyklarna orsakar och kräver att de som är felparkerade transporteras bort. Frågan är tills vidare bordlagd av de andra partierna i stan.

   Den företagare som vill sälja korv på offentlig plats i Stockholms innerstad måste betala 44 kronor per kvadratmeter och dygn. Det kostar också att sälja julgranar, sätta upp byggnadsställningar eller ordna evenemang. Krögare som vill ha uteservering får betala 2 543 kronor per kvadratmeter och år. För “försäljning från serveringsyta mot gångbana” i innerstan kostar det en restauratör 16 007 kronor per kvadratmeter och år. Att parkera bilen kostar upp till 50 kronor i timmen i Stockholms city.

   Men företagen som strösslar elsparkcyklar kors och tvärs över trottoarerna betalar noll och ingenting.

I Malmö har kommunen beslutat att uthyrarna av elsparkcyklar dels måste söka tillstånd, dels betala en avgift på 1 825 kronor per elsparkcykel och år. ”Det här är inte som att vurpa på en cykel... Det värsta är aningslösheten hos de som kör. De får allvarliga skador, de måste ligga på sjukhus och genomgå operationer”, säger Cecilia Rogmark, ortopedöverläkare på Skånes universitetssjukhus om elsparksolyckorna till Sydsvenskan.

Eftersom dykare plockat upp sju ton elsparkcyklar från botten i Stockholms vatten mejlade jag för två veckor sedan företaget VOI:s kommunikationschef Kristina Hunter Nilsson. Hon hade tidigare sagt att hon ville förse elsparkcyklarna med en “drunkningsfunktion” och att hon själv skulle börja dyka efter dem. Jag undrade hur många hon plockat upp. Hon har ännu inte svarat.