Rätt att väcka åtal mot Estonia-filmaren
Åsikten att journalister ska ha rätt att bryta mot Estonialagen är så dum att jag vill dra ett täcke över huvudet och sova i tio år.
Med det sagt är rättegången om filmningen av vraket, som inleddes i dag, juridiskt synnerligen intressant.
Tv-dokumentären "Estonia - fyndet som ändrar allt" väckte betydligt mer uppståndelse än de genomsnittliga bidragen i den konspirationsteoretiska journalistiska disciplin som har uppstått kring ämnen som detta fartygs förlisning och Palmemordet.
Och undra på det. Uppgifterna om ett tidigare okänt hål i skrovet var onekligen spektakulära och det blev politiskt omöjligt för regeringarna i Estland, Finland och Sverige att fatta något annat beslut än nya dykningar.
Men historien har också fått ett unikt straffrättsligt efterspel. Bröt journalisten Henrik Evertsson mot den så kallade Estonialagen då han anordnade filmandet av vraket?
I dag inleddes huvudförhandlingen i Göteborgs tingsrätt. Evertsson och ytterligare en person är de första som åtalats för brott mot en lag som stiftades för att skydda gravfriden för Estonia som alla länder runt Östersjön förutom Tyskland har undertecknat.
Utgången är inte alldeles given. Visserligen är de åtalade överens med åklagare Helen Gestrin om att en dykrobot sänktes ner, men målet är mer komplicerat än så.
Gäller svensk lag på internationellt vatten? Vilken betydelse har det faktum att båten som teamet färdades i är tyskflaggad och därmed hemmahörande i ett land som inte har erkänt lagen?
Tingsrätten är den första domstolen som ska reda ut dessa frågor och det skulle förvåna om inte det här fallet har vandrat uppåt i den rättsliga hierarkin innan det är slutgiltigt avgjort.
Så långt de juridiska aspekterna. Men det finns olyckligtvis ytterligare dimensioner i den här historien.
Journalistförbunden i ett antal länder, däribland det svenska, har kritiserat åtalet och i ett gemensamt uttalande med rubriken ”Granskande journalistik om Estonia är inget brott” skrivit bland annat följande:
”Att Sverige åtalar journalister för att ha samlat in information som är av stort allmänintresse strider mot både svensk och internationell lag.”
Förbunden har givetvis rätt i att det inte är brottsligt att journalistiskt granska Estonia. Men om vi ska vara petiga är det dessbättre inte heller det de är åtalade för.
De är åtalade för att kränkt gravfriden och en titt i aktuella paragrafer ger inte helt överraskande vid handen att det inte står ett dugg om undantag för journalistisk verksamhet.
Lika lite som bestämmelserna om exempelvis stöld eller inbrott erbjuder pressens representanter frihet att bryta sig in hos företag eller människor, hur ädla motiven än kan tänkas vara.
Men det finns ingen anledning att förvånas. Det är inte första gången det ser ut så här.
Ta bara åtalet mot en reporter och två chefer på Expressen som i samband med en granskning av vapenhandeln i Malmö för ett årtionde sedan köpte en illegal revolver.
Profilerade skribenter skrev ödesmättade klagosånger om att journalistiken stod inför rätta och ledande publicister skrev på protestlistor.
Det där struntade domstolarna i. De slog upp brottsbalken, konstaterade att likhet inför lagen gällde och fällde trion.
Den gången tog juristerna dock hänsyn till att det fanns ett journalistiskt motiv inblandat och delade ut milda straff.
Vilket var rimligt. Det är betydande skillnad på en gangster som skaffar ett vapen för att mörda och en reporter som vill belysa hur den illegala vapenhandeln ser ut.
Jag skulle inte bli förvånad om det slutar på liknande sätt denna gång. Fällande dom, men lågt straff med hänsyn taget till det goda syftet med filmandet.
Givetvis kan det vara moraliskt rätt av en journalist att bryta mot lagen. Att avslöja en nedtystad giftskandal som kostat människor liv kan rättfärdiga mindre grova brott.
Men den som bryter mot lagen får räkna med risken att tvingas betala ett rättsligt pris. Något påminner dessa spelregler om civil olydnad.
Endast kungen har åtalsimmunitet.