Sekretesslagar från stenåldern i kampen mot organiserad brottslighet
Att pengar från brott kan bli skattepliktiga och därmed tvättas vita får vi nog leva med.
Ett betydligt större problem är de hopplösa sekretessregler som begränsar samarbetet mellan myndigheter.
Aftonbladet har i en serie artiklar avslöjat en hel del om 676 utpekade gängkriminella i Stockholm.
Mina kollegor Christoffer Nilsson, Johanna Rapp och Mattias Sandberg har bland annat kunnat berätta att 393 av dem nolltaxerar, trots ett stundom vidlyftigt leverne.
Detta är i sig ingen sensation. I bristande laglydnad ingår inte sällan ett måttligt utvecklat intresse för att göra rätt för sig och bidra till samhället.
Icke desto mindre har en del iögonfallande egendomligheter uppdagats.
Ta bara mannen i 25-årsåldern, som det senaste årtiondet valsat runt i rättsapparaten och dömts för bland annat olaga frihetsberövande och rån.
Under de senaste åren har denne arbetslöse figur fått smärre summor regelbundet insatta på sitt konto, sammanlagt nästan en kvarts miljon.
Någon form av näringsverksamhet, ansåg Skatteverket och drämde till med krav på moms och medgav rätt till avdrag för kostnader.
Vips hade sannolikt kriminella pengar tvättats vita, under en tid då mannen även dömts för narkotikabrott, och blivit pensionsgrundande och gett en biljett in i välfärdssystemet.
Detta är stötande, men mycket svårt att komma till rätta med. Det går för all del att tänka sig en ordning med större krav på individen att visa var inkomster kommer ifrån, men även om personer som den här mannen sällan är intellektuella giganter brukar de lyckas trolla fram förklaringar som är svåra att motbevisa.
Dessutom kan ju även kriminella ha vita inkomster.
För rättsväsendet är problemet inte nytt. Självaste Högsta domstolen har i en serie avgöranden förklarat vad myndigheter har att rätta sig efter. Är det inte olaglig spelverksamhet som har bokföringsskyldighet så är det smuggelsprit som inte går att skilja från legal import som ska beskattas.
Värre är ett annat elände som fallet med 25-åringen sätter ljus på. Sekretesslagar som försvårar för Skatteverket att samarbeta med andra myndigheter, exempelvis polisen.
Nuvarande lag är från tidigt 1980-tal. Sverige har sedan dess, för att uttrycka det försiktigt, förändrats. Kriminaliteten är mer komplex och vittförgrenad.
Konsekvenserna är inte sällan deprimerande. Som i fallet med uzbekerna som för några år sedan misstänktes ha skickat pengar till mördarförbandet IS. De fuskade samtidigt med momsen i ett litet städbolag.
Småbelopp, bara några miljoner, men om Skatteverket hade kunnat dela sin information med Migrationsverket hade dessa män varken fått arbets- eller uppehållstillstånd och Sverige hade sluppit ödsla tid och resurser på terrorutredning och rättegång.
Vi har dessutom det tragikomiska fallet i Uppsala, då Skatteverket hamnade i bråk med Socialtjänsten och tjänstemännen inom den senare verksamheten fick lära sig att om de bara ställt sina frågor på rätt sätt hade de kunnat få svar.
Rätt sätt? Vad är det ens som pågår.
Politiker älskar att prata om den myndighetsgemensamma kampen mot brottsligheten – jänkarna fick ju stopp för gangsterledaren Al Capone genom att nita honom för skattefiffel! – men när det kommer till kritan är problemen många och ineffektiviteten betydande.
Myndigheter har olika agendor. De sorterar under olika departement som har olika agendor. Det är en snårskog av förbehåll och drivkrafter.
Och handläggare är rädda för att begå tjänstefel och brott mot tystnadsplikten och vill inte ha stränga JO efter sig.
Åklagare jag pratar med drömmer om att sekretess ska brytas så fort misstankar om brott med fängelse i straffskalan uppstår.
Nu är det med åklagare som med poliser och med barn, de ska inte nödvändigtvis få allt de pekar på. Snatteri är omdöpt till ringa stöld och stöld kan ge fängelse. Plan tenderar att slutta och total vilda västern är inte eftersträvansvärt.
Låt oss inte glömma att det trots allt finns goda skäl till att vi har lagar om sekretess. Allsköns information om oss ska inte flyta omkring, brandväggar behövs.
Med det sagt behövs en reform. Och någonting är dessbättre på gång. Den politiska viljan i sammanhanget är god och Brå, Brottsförebyggandet rådet, har fått i uppdrag att titta på frågan och komma med förslag.
Det är den goda nyheten. Den dåliga är att förändringar borde ha genomförts för länge sedan.
LÄS FLER ARTIKLAR I GRANSKNINGEN
UNIK KARTLÄGGNING: Här är gängen som sprider skräck i Stockholm
21-åringen leder gänget ”Husbys hyenor”
Skjutningarna i Stockholm rekordökar - här är alla dåden 2020
Gänget misstänks ha lurat äldre på miljonbelopp - levde lyxliv på Stureplan
Hela granskningen Nätverken - läs alla artiklar här