Cyniskt att göra Dumbledore till bög
Jag har blivit besatt av bio, därför har jag varit på bio fem veckor i rad. Konsekvensen av att vara så mycket på bio är att när jag i helgen ville gå igen hade jag sett nästan allt jag ville se. Därför såg jag ”Fantastiska vidunder – Dumbledores hemligheter”, som är den tredje delen av fem i den senaste filmserien från Harry Potters skapare J.K. Rowling.
Filmerna är en prequel till Harry Potter och handlar typ om en magisk zoolog som åker runt med en pratande, grön pinne i fickan. Jag har sett första filmen och eftersom den varken var bra eller dålig kunde jag tänka mig att se den nya. Inte minst eftersom att vara på bio känns som att befinna sig i ett ljummet glas vatten.
Poängen med filmen är framför allt att trollkarlen Albus Dumbledore, som är Harry Potter-seriens patriark, visar sig vara bög. Tydligen har han alltid varit bög, alla i trollkarlsvärlden vet att han är bög och ingen har problem med det. Att Dumbledore är bög etablerades inte i romanerna. Där har han i stället haft en en “smarta gubben”-asexuell aura, som gubbar tyvärr bara har i fiktionen.
J.K. Rowling är förutom att vara världens mest framgångsrika ungdomsförfattare också en aktiv användare av Twitter. Under senare år, efter att sista Harry Potter publicerats, har hon twittrat okända fakta om romanfigurerna och deras magiska värld.
Hon har dessutom utsett sig själv som riddare i kampen mot att transsexuella kvinnor också är kvinnor. Ja, på senare år är hon faktiskt mest känd för sin transfobi och häromveckan peakade hennes dåraktiga eftermäle när Vladimir Putin i ett tal kom till hennes försvar.
Att Rowling twittrat ny information som bara ibland stämmer med böckernas logik är ett störigt konstnärligt val men låt så vara. Däremot är det svårare att bortse från att författaren som hjälpt queera ungdomar världen över vänder sig mot transpersoners existensberättigande. Hela hennes litterära projekt går liksom ut på gestalta en pojke som inte passar in i sin biologiska familj och i stället hittar en magisk värld i vilken han får vara den han egentligen är.
Ändå har Harry Potter levt kvar i mitt hjärta. Jag tror verkligen att böcker tillhör läsaren mer än vad de tillhör den som skrivit dem och många författare som är viktiga för mig har minst sagt tvivelaktiga åsikter.
Men när jag sitter på Vällingbys biograf och första scenen är ett möte mellan Dumbledore och hans gamla pojkvän blir jag irriterad.
Man får inte krydda sina dåliga uppföljare, som görs enbart för att göra rika människor ännu rikare, med oskyldig bögkrydda. Inte samtidigt som man aggressivt vänder de minoriteter som behöver allra mest stöd ryggen.
Då blir Dumbledores nya (men tydligen självklara) sexuella identitet inte ett konstnärligt val som är störigt. Det blir i stället cyniskt.
Tanken på att olika sexualiteter inte är en stor grej i trollkarlsvärldens gör dessutom författarens kränkande kommentarer om könsidentifikation ännu värre.
J.K. Rowling har för fan ägnat sitt liv åt häxor, trollkarlar och osynlighetsmantlar. Hon har kommit på regler för en sport där man flyger på kvastar. Hur kan kön som fixerade kategorier fortfarande finnas i en sådan tankevärld? Och hur kan hon tro att vi ska vara glada över att Dumbledore får komma ut utan problem, medan andra med samma behov ska misstros.