Min vän var arg på minusgraderna, jag var arg på mig
För tjugo år sedan köpte Joachim en vinterjacka från Tiger. Det är Sveriges varmaste jacka. Jag är säker på att jackan duger att vara naken under, och tänk så glada och överraskade alla blir när du hänger av dig.
Som att kliva in i en varm stuga där en rådig kvinna har choklad i en kastrull på spisen och i en korg på golvet jollrar en bebis, så känns den. Jackan har varit min att bära när jag ammar i säsonger av minusgrader.
Ska du inte köpa dig en egen vinterjacka, undrar Joachim. Men det är ett för stort beslut. Dessutom vill jag bara köpa vackra kappor, eller allra helst en rosa fuskpäls. Lägga flera tusen på ett praktiskt plagg till en opraktisk person när vintern kan ta slut när som helst. Jag lägger istället tid på att hitta en begagnad sjal att använda som strandklänning, för en sådan kvinna är jag säker på att jag har inom mig. En sådan som tar med sig barn och termos till en öländsk familjestrand och bär en tunn scarf pinterestknuten över tuttarna.
I år har jag kommit på att jag vill ha en Fjällräven expedition. En sådan jacka klarar allt, till den blygsamma kostnaden av sju tusen svenska kronor.
Häromkvällen såg jag ett ukrainskt balettsällskap framföra Nötknäpparen. I Kalmar är det alltid plusgrader, tänkte jag och klädde mig i strumpbyxor, kort kjol, lågskor och en ofodrad kappa. Appen i mobilen visade två minusgrader och tänk ändå att man klarar sig relativt bra om man är skyddad från vinden som i en busskur, tänkte idioten som stod i den.
När vi efter föreställningen lämnade foajén sa min vän, som bar mössa och täckkappa: ”Jag är arg på kylan redan innan vi är ute.” Hon var arg på minusgraderna, jag var arg på mig. Hur slutar jag vara ett spånigt fån som skjuter vinterjackan framför mig och halkar smalbenen kullerstensgatorna fram i denier 20.
Varför lägger jag så mycket tid på onödiga överväganden? Köp en jackjävel och var glad. Jag är säker på att vi köpte vårt hus med mindre bryderier. Okej, vi tar det väl, hette det då. Och här går jag runt i en nött herrjacka med rester av bröstmjölk och är rädd att göra något förhastat med mina slantar.
Vintern är snart slut och nästa vinter kanske jag inte minns hur jag tänkte. Tänk om jag ångrar val av färg, tänk om Fjällräven drabbas av en skandal med bebisar i bondage.
Och i tider av inflation och elchock, var det inte en mycket bättre idé att lägga pengarna på solceller? Jo, men först sken inte solen och när den tittade fram så låg det snö på cellerna. Jag fortsätter klä mig fåfängt och farligt, händerna i armhålorna och gå snabbt så märker du inte att du är död.
För att klara kylan ska du klä dig enligt lager på lager, kan ett lager vara foundation?