Första domen om Påskupploppen efter ny praxis
I dag kom den första tingsrättsdomen om Påskupploppen sedan Högsta domstolen satte ny praxis om blåljussabotage.
Fem personer döms till fängelse, men får lägre straff än andra som har begått liknande brott under kravallerna.
Domen i Örebro tingsrätt är den senaste i en till synes oändlig rad om de mycket våldsamma kravaller som bröt ut i Sveaparken i Örebro den 15 april i fjol.
Den dansk-svenske politikern Rasmus Paludan, en hopplös högerextrem figur som lider av kvalificerat muslimdille, skulle besöka staden för att bränna koranen, dagen innan hade liknande tillstånd beviljats i andra städer med upplopp som följd, det slutade med att sammankomsten inte kunde genomföras.
Mycket har skrivits om de våldsamma timmar som följde och jag har inget annat att tillägga i det ämnet än lite statistik som en påminnelse av allvaret i det inträffade:
71 poliser skadades, åtta polisfordon kvaddades och värden för miljoner gick upp i rök.
Dagens dom rör fem personer som enligt åklagaren tillsammans och i samförstånd med mobben i övrigt kastade sten och var våldsamma.
Det här har i tidigare åtal om Påskupploppen varit en framkomlig juridisk väg som har resulterat i fängelsestraff på upp till åtta år.
Strategin har den fördelen att varje individs påstådda brottslighet inte måste bevisas i detalj, att över huvud taget ha deltagit räcker långt och straffen har gällt även gärningar som inte har gått att knyta till den åtalade.
Men i förra veckan kom ett avgörande i Högsta domstolen som tingsrätter och hovrätter nu har att rätta sig efter.
Två personer som hade dömts till fem års fängelse fick sina straff sänkta till tre år då justitieråden ansåg det inte vara bevisat att alla som deltagit i oroligheterna har agerat gemensamt med andra.
De dömdes med andra ord endast för de brott som konkret gick att koppla till dem.
Örebro tingsrätt påpekar nu att det nya prejudikatet begränsar åklagarens handlingsutrymme.
En enskild person kan inte hållas ansvarig för hela mobbens blåljussabotage.
Detta får även betydelse för påföljderna. Samtliga fem anses vara överbevisade, men får lägre straff än vad vi är vana vid i tidigare domar.
Mellan ett och tre år och sex månaders fängelse. Vilket inte ska tolkas som att tingsrätten har ryckt på axlarna åt brottsligheten.
Domstolen är exempelvis inte imponerad av att en av de åtalade med full kraft med en hockeyklubba slog en polis som var ensam, utsatt och omgiven av våldsamma personer.
Högsta domstolens avgörande har lett till en hel del tandgnissel och högt blodtryck hos såväl poliser och åklagare som delar av allmänheten.
Ännu mer ilska har en friande tingsrättsdom för elva personer för upplopp i Rinkeby utlöst. Den domen är dock överklagad och sista ordet är långt ifrån sagt i det fallet.
Det kan i sammanhanget vara värt att notera att 23 personer hade dömts till 116 fängelseår för Påskupploppen i december i fjol, enligt en sammanställning som Svenska Dagbladet hade gjort.
En snabb googling ger vid handen att 39 fängelseår sedan dess har delats ut till nio personer. Detta innan den senaste domen.
Av detta kan vi dra ett par slutsatser.
En av dem är att den förhållandevis nya lagen om blåljussabotage är ett användbart verktyg för rättsväsendet.
Jag var en av dem som var kritisk mot den nya lagen. Att exempelvis ge sig på poliser eller brandmän var ju redan olagligt.
Och det framstod som en smula överdrivet med livstid i straffskalan för en brottslighet som i allt väsentligt består av stenkastande förortskids.
Utvecklingen har visat att jag hade fel.
En annan slutsats är att straffen även efter HD:s prejudikat är kännbara.
Det finns egentligen inte mycket att vara arg över.
Att en människa endast döms för det som han eller hon är bevisat skyldig till är i grunden en sund rättsprincip.
Och om människor inte då och då ska kunna frias är det lika bra att vi lägger ner domstolarna och låter polis och åklagare sköta rättsskipningen.
Det är inte ett bra alternativ.