Friades för mened efter hot – i domstolen
Den organiserade brottsligheten har anledning att fira med champagne över en dom i hovrätten.
En man frias för mened, eftersom en hotfull kriminell satt på åhörarplats under rättegången.
Åklagare påstod att den 44-årige mannen under ed i en förhandling lämnat oriktiga uppgifter och vittnat om att ett brottsoffer misshandlats av en person, när det i själva verket var två gärningsmän.
Tre månaders fängelse, meddelade tingsrätten.
Hovrätten för Nedre Norrland gjorde dock en annan bedömning.
Mannen berättade för rätten att han i två polisförhör sagt sanningen, men att han efter att ha fått en kallelse om att vittna blev uppsökt av en grupp kriminella i livsmedelsbutiken han driver.
De sa att det skulle hända honom någonting om han sade som det var under ed och följde för säkerhets skull upp besöket med att tränga in i hans hem, beväpnade med pistol och anlägga en brand.
Och som om nu inte budskapet var tillräckligt tydligt ska männen även ha hotat med att skada 44-åringen och dennes familj.
Allt detta säger mannen att han berättat för polisen, men förundersökningen som inleddes lades snart ner med ett råd om att ringa SOS om någonting nytt inträffade.
Väl i tingsrätten upptäckte vittnet att en av de kriminella som hotat honom var på plats på åhörarbänk, uppenbarligen för att övervaka att allt gick ”rätt” till.
Han valde att ljuga. Åtalet om misshandel föll ihop som ett korthus och den misstänkte friades.
Att mannen vittnade falskt är fullt begripligt.
Vissa tänker möjligen att de aldrig kommer att vika ner sig för kriminella och att de med rak rygg heroiskt hade sagt sanningen.
Intressant vore att se hur en sådan självbild skulle stå sig med ett möte med den verklighet som detta vittne befann sig i.
Hovrätten rev i förra veckan upp tingsrättens fängelsestraff med ett resonemang som bygger på brottsbalkens bestämmelse om nöd.
I juridisk mening råder nöd när en fara hotar liv, hälsa eller egendom. Då är inte en gärning som under normala omständigheter är brottslig längre olaglig.
Begränsningar finns, vi människor får inte gå hur långt som helst, men så länge det vi gör i en sådan situation inte är oförsvarligt kommer vi undan lagens långa arm.
Nödinvändningar görs ofta. Folk hävdar att de har hotats, att de inte vågade, att de var pressade, men sådant brukar inte domstol lyssna på.
I regel har det nämligen funnits gott om möjligheter att slå larm till polisen och på så sätt få hjälp.
I just detta fall konstaterar domstolen att det vore mycket begärt att kräva att 44-åringen inför ögonen på en gangster skulle ha slagit larm till rätten eller åklagaren om att han kände sig hotad.
Inte minst sett i ljuset av att mannen tidigare inte fått hjälp av polisen, som ju ska skydda oss, framstår det för rätten som begripligt att han inte såg något alternativ till att begå mened.
Även för mig framstår detta som rimligt. Ändå är det någonting som skaver.
Att det skaver beror i någon mån för att detta är en dom som mycket väl kan väcka intresse i kriminella kretsar.
Möjligen blir det lättare att nå framgång med hot, då det finns en signal om att den som begår mened inte straffas.
Men att det skaver har framförallt med den dystra situationen i Sverige att göra. För att ta ett exempel:
Tre av de senaste mordoffren för konflikter i kriminella miljöer i Stockholm påstås vara släktingar till grova brottslingar.
Nya gränser tycks ha passerats, människor som inte ens tillhör något gäng offras i en hämndspiral som bara blir mer och mer gränslös.
Om inte polisen lyckas vända utvecklingen, kommer det bli ännu värre.
För bara några år sedan chockades även gangsters av mordet på tolvåriga Adriana, i morgon kanske de anser det vara tillåtet att ge sig på barn.
Vi anpassar oss alla steg för steg, gradvis urholkas tilltron till samhället.
I den långsamt borttynande tilltron ingår också att respekten för rättsväsendet minskar.
Mened är ett allvarligt brott, intresset av att det bestraffas är stort, den som ljuger i rätten bidrar aktivt till att försvåra att kriminalitet klaras upp.
Om inte ens en domstol, en av grunderna för civilisation, är en tillräckligt trygg plats för sanningen?
Då är vi förr eller senare förlorade.