Turkiet nöjde sig med ett lillfinger

Men Erdogan sade att de fick vad de ville

De svenska eftergifterna till Turkiet kan framställas som stora.

Men i verkligheten är de små.

Kanske till och med mycket små.

Följ ämnen
Nato

Sverige och Finland lämnade in sina ansökningar om att bli medlemmar i Nato för en dryg månad sedan, den 18 maj.

Bara några dagar tidigare hade Turkiet, för Sverige helt oväntat, börjat resa invändningar mot att de båda nordiska länderna skulle bli Natomedlemmar. Terrorism, eller snarare en i Turkiets ögon släpphänt inställning till den, var det främsta skälet.

Sedan dess har det pågått ett intensivt arbete med att dels reda ut exakt vad det turkiska missnöjet handlat om. Och berätta för turkarna om vilka regler som faktiskt gäller i Sverige och vilka förändringar som är på gång.

Magdalena Andersson har talat i telefon två gånger med president Recep Tayyip Erdoğan. Hennes statssekreterare för utrikes frågor, Oscar Stenström, har haft fyra möten med sina motsvarigheter i Finland och Turkiet.

Men först under tisdagen, efter ett fyra timmar långt möte mellan Andersson, president Sauli Niinistö och president Erdogan gick proppen ur. Det var det första mötet mellan dem under den här processen.

Ett avtal ingicks mellan de tre länderna. Avtal är egentligen ett felaktigt ord. Det dokument som undertecknats kallas på engelska ”mamorandum” vilket ska översättas med ”promemoria”.

– Vi fick precis som vi ville, sade president Erdogan efter mötet.

Kanske inte. Vissa anser visserligen att innehållet i pm:et är mycket omfattande. Amineh Kakabaveh ville väcka misstroendevotum mot regeringen, Miljöpartiet förfasade sig över vapenexport till regimen i Turkiet, Nooshi Dadgostar ville ha partiledarsamtal.

Men det är faktiskt svårt att se svenska eftergifter till Turkiet i promemorian. Utom möjligen på en punkt. Här går jag igenom de viktigaste områdena i pm:et.

Statsminister Magdalena Andersson och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

• Vapenexport. Turkiet har varit irriterat över det svenska vapenembargot mot landet.

Nu säger regeringen med Magdalena Andersson i spetsen att Turkiet, och övriga Natoländer, kommer att bedömas på andra grunder sedan Sverige blivit medlem i Nato. De är ju då Sveriges allierade.

Den myndighet som bedömer om svenska vapenfabrikanter ska få sälja till utlandet är ISP, Inspektionen för strategiska produkter. Det är alltså inga politiker som fattar beslut om vapenexport.

Just i dag finns inga önskemål från Turkiet att köpa svenska vapen.

• Utlämning. Turkiet vill ha 33 personer utvisade från Sverige och Finland som de misstänker för terrorism.

Många ord används under det här avsnittet. Men till sist kokar det ner till att utlämningar till Turkiet ska ske ”i enlighet med europeiska konventionen om utlämning”. Alltså som i dag.

Förra året utlämnades två personer till Turkiet. I år är det hittills tre.

• Kurderna och avtalet med Amineh Kakabaveh. För att den politiska vilden Kakabaveh skulle släppa fram Magdalena Andersson som statsminister i november förra året ingicks ett avtal mellan henne och det socialdemokratiska partiet. Observera, inte regeringen.

Enligt det skulle samarbetet med det kurdiska politiska partiet PYD i självstyret i ett autonomt område i nordöstra Turkiets fördjupas.

Amineh Kakabaveh anser att kontraktet är brutet. Medan utrikesminister Ann Linde först påstod att det bara gällde fram till riksdagens sommarlov.

Oavsett vilket sägs det ingenting om PYD i Syrien i pm:et med Turkiet och Finland. Där talas om PYD i Turkiet. Det ska inte få stöd.

• Terrorism i allmänhet ska bekämpas på alla sätt och enligt gällande lagar och konventioner.

Kort sagt. De svenska eftergiftena till Turkiet förefaller vara väldigt små eller obefintliga. Utom då det gäller vapenexporten. Och den förändringen gäller alla Natoländer, inte bara Turkiet.

Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!

Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.