Alla är olika – så är också vår historia
Uppdaterad 2020-04-28 | Publicerad 2020-04-26
De har levt delar av sina liv som några andra än sig själva.
För att kunskapen inte funnits, för att samtalet om kön och identitet ibland varit helt obefintligt, för att världen varit uppdelad i ”han” och ”hon” på ett sätt som alltid varit samma.
Men det är 2020 nu.
Alla människor är olika och så är också vår historia.
Det här är ”Class of 2020”.
Jag sitter på altanen hemma hos en barndomsvän i den norrländska småstaden jag växt upp i.
En kompis till min gudson, båda i 7-års åldern, berättar om sin familj. Rabblar namnen på sina två syskon, säger att hon är äldst och att det är skönt att få vara hemifrån ibland. Den minsta ”är så jobbig, men hon är så liten så det är okej”.
– Ah, så ni är bara tjejer i familjen alltså, säger jag och lägger en leksaksbil på banan hon bygger.
Kompisen till min gudson tittar upp. Hennes ansiktsuttryck är nästan bestört.
– Va? Det kan vi ju inte veta än. Man kan faktiskt födas i fel kropp. Någon kanske är en kille egentligen, det kan vi inte veta än. Man måste få bestämma det själv, svarar hon.
Hon säger det så självklart. Så snabbt. Hon är snart 7 år gammal men säger det utan minsta tvekan. Jag ler.
– Nej, såklart. Du har rätt. Och du då, är du född i rätt kropp?
– Ja, jag är tjej. Kan du ta bort bilen nu, jag måste prova banan.
I ett Sverige där könsutredningarna bland unga fortsätter att öka med hundra procent varje år är hon redan införstådd med varför.
På en solig altan i en norrländsk småstad är acceptansen fortfarande där, fortfarande öppen, hos ett barn som menar det självklara: man är den man är.
Så är det bara.
Och ingen, oavsett normer eller vana eller egen övertygelse, har rätt att bestämma det åt en.
Det senaste decenniet har antalet unga som sökt vård för könsdysfori ökat kraftigt. Utredningsteamet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus ser en hundraprocentig ökning varje år när det gäller unga människor som lider av att kroppen inte stämmer överens med den upplevda könsidentiteten.
Adrian, 25, säger: ”När jag berättade för mamma att jag var född i fel kropp så sa hon bara ’ja, det har jag tänkt’. Hon tyckte att hon såg det tidigt, men det var först när jag var 15 som jag själv insåg att något inte stämde och klippte av håret. Jag kände mig ju som en kille och ville också se ut så.”.
I ”Class of 2020” får nio transpersoner sina skolfoton omtagna. De är mellan 11 och 67 år gamla, och har på olika sätt kämpat för rätten att vara sig själv. Men i historierna om kön och identitet finns också allt det där andra som utformar livet.
Passion, kärlek, familj. En första kyss i en stickad mössa. Två framgångsrika idrottskarriärer och sorgen i att vara nio och inte få spela fotboll med sitt lag.
Och på en solig altan i en norrländsk stad sitter en 7-åring och säger att det är självklart att få känna själv, inse själv, bestämma själv.
Vara – sig själv.
För det är 2020 nu.
Alla människor är olika, så är också vår historia.
- Läs ”Class of 2020” här.
