Två års rabatt för avgörande vittnesmål om mord räcker inte

Bara två års straffrabatt för att ha lämnat helt avgörande uppgifter i en mordutredning.

Den nya bestämmelsen om kronvittnen kommer knappast att få nämnvärd effekt om det ska fortsätta på det här sättet.

Uppsala tingsrätt meddelade i går dom i ett juridiskt komplicerat mord med flera inblandade och åtalade som skyllde på varandra för allt vad tygen håller.

Polisen stod länge och stampade med utredningen om en ung man som hittades skjuten med ett skott i huvudet på en åker i Enköping förra sommaren.

Några misstänkta satt visserligen häktade ett kort tag, men bevisningen var bräcklig och männen släpptes snart.

Genombrottet kom när en 32-årig man vars dna hittats på en fimp på åkern greps i Nederländerna.

Ett gripande som inte hade behövt betyda särskilt mycket, men en smula överraskande försökte mannen sig inte på någon fantasifull berättelse om varför just han hade rökt en cigarett på åkern utan förklarade i stora drag hur allt hade gått till och vilka som hade deltagit i mordet.

Polisens tekniker i arbete på åkern, natten efter att den döde mannen hittats.

 

Bingo för åklagare Thomas Forsberg, som inte hade kunnat väcka åtal utan detta vittnesmål.

Detta innebär dock inte att åklagaren fick en enkel resa genom rättegången. För 32-åringen och en 18-åring skyllde på varandra och i domen suckar tingsrätten att ”det enda som man med visshet kan säga är att någon av dem sköt XX”.

De var åtalade för mord, men fälldes för medhjälp till detta brott. Ytterligare två som enligt åklagaren var inblandade i vad som inte kan beskrivas på något annat sätt än en avrättning friades.

Så långt har jag inga invändningar. Bevisvärdering är ingen exakt vetenskap och om domstolar var tvungna att hålla med åklagare skulle vi lika gärna kunna strunta i rättegång över huvud taget.

Om de utdömda straffen finns dock ett och annat att säga.

Åklagaren ansåg att 32-åringen egentligen skulle dömas till livstids fängelse, men nöjde sig med att yrka på 16 års fängelse. En rejäl prutning, med andra ord.

Forsberg lutade sig därvidlag mot en bestämmelse i brottsbalken om kronvittnen, som började gälla så sent som den 1 juli i år. Den som lämnar väsentliga uppgifter om annans brottslighet ska kunna få reducerat straff.

Nu dömde tingsrätten till 14 års fängelse för medhjälp och gav sedan två års rabatt.

 

Det väcker onekligen frågor.

Tanken med den nya bestämmelsen är primärt att de ofta så tystlåtna gängkriminella ska lockas berätta om vad de vet och därmed komma lindrigare undan.

Den som tjallar kan få det svettigt på kåken och har skäl att se sig över axeln även efter frigivandet, varför rabatten rimligen behöver vara rejält tilltagen för att vara ett attraktivt alternativ.

Ursäkta, men två år är ju småpotatis i sammanhanget?

Det hela ter sig än märkligare sett i ljuset av att 18-åringen fick lika stor reduktion för sitt berättande.

Visst, han hade förklarat för polisen var mordvapnet hade gömts. Onekligen värdefull information, men alls inte lika avgörande som 32-åringens vittnesmål.

 

Jag har tidigare varit kritisk mot införandet av kronvittnessystemet. Det är jag fortfarande. Rättssäkerheten tar skada.

Den som frestas med att komma lindrigare undan har också motiv att beljuga andra.

Men nu är lagen på plats och den kommer inte att avskaffas hur mycket jag än tjatar om den saken.

Vi vet ännu inte hur detta slutar. Sannolikt kommer hovrätten att titta på fallet. Och förr eller senare ger Högsta domstolen vägledning i hur kronvittnena ska belönas.

Riksåklagaren har fått upp ett mål rörande grova narkotikabrott och grovt vapenbrott och yrkar på 30 procents minskning av straffet.

Det låter rimligt. Kraftigare rabatter skulle i och för sig ytterligare stärka incitamentet att ljuga andra in i fängelse.

Men det vore onekligen förnämligt om kronvittnena blev ett användbart verktyg.

Följ ämnen i artikeln