Polisen kortsluter så fort något gäller muslimer
Det är utan tvekan förbjudet att pissa offentligt på Koranen. Om SD:s danske allierade Rasmus Paludan hade tagit sig det orådet före hade närvarande poliser omedelbart kunnat ingripa, slå honom med batonger och transportera bort honom för vidare lagföring. Inte därför att han hetsat mot folkgrupp, försökt starta upplopp eller uttryckt sig föraktfullt mot muslimer.
Utan därför att han uppträtt ”förargelseväckande”. Nämligen genom att låta sitt vatten offentligt. Men nu brände han bara en koran, vilket ordningsmakten fann fullt i sin ordning.
En vän av annan ordning försökte utmana rättsordningen genom att ansöka hos polisen i Stockholm om att offentligt få bränna Torah-rullar, heliga judiska skrifter. Ordningsvännens lätt genomskådade avsikt var naturligtvis att få avslag, och därmed visa att det bara är muslimer som får förolämpas utan att det ens kan anses förargelseväckande. Tydligen skapade hans ansökan panik hos polisen, som löste problemet genom sedvanliga byråkratiska tjyvtricks, kopplade bort honom i telefon eller satte honom på vänteläge i två timmar tills han gav upp.
Synd på sätt och vis. Polisen borde ha meddelat avslag. Att bränna Torah-rullar är visserligen inte ”förargelseväckande”, åtminstone inte i paritet med att urinera offentligt. Däremot är det hets mot folkgrupp och således förbjudet. Judar räknas nämligen enligt svensk lag som både en religiös samhörighet och folkgrupp. Lagen räknar inte muslimer som folkgrupp.
Den uppkomna situationen är som synes inte bara galen i största allmänhet och full av inkonsekvenser. Den är dessutom onödig och tillkommen genom polisiärt klanteri.
Felet bör närmast sökas inom polisen i Östergötland när den notoriske koranbrännaren Rasmus Paludan ansökte om att under påsken få göra en östgötsk koranbrännarturné. Som alltför många svenskar hade polischefen i Östergötland tydligen fått för sig att kränkningar av just muslimer skulle vara särskilt betydelsefulla för yttrandefriheten. Det är ju så valserna har gått i både Danmark och Sverige sedan Jyllands-Posten för uppåt femton år sedan utlyste tävling i att göra den mest förargliga teckningen av profeten Muhammed. ”För att ta strid för och testa yttrandefrihetens gränser.” Sen dess tycks varje polismästare tro att även uppenbara försök att hetsa till upplopp och skadegörelse är grundlagsskyddat bara det gäller angrepp på muslimer.
Så är det ju inte. Här kommer en känd provokatör och säger hej polisen i Östergötland, jag skulle gärna vilja fixa lite upplopp och förstörelse genom att seriebränna koraner i sådana förortsområden där det finns gott om arbetslösa muslimer. Så jag vore tacksam om ni beväpnade er rejält och slöt upp mangrant till föreställningarna för att skydda min
yttrandefrihet.
Detta är ingen grundlagsfråga. Det är bara en fråga som rör den lokala ordningsstadgan och ordningspolisens vanliga reglemente. Det är inte tillåtet att avsiktligt försöka framkalla upplopp, fara för annans liv och skadegörelse. Man skulle rentav kunna ifrågasätta om det inte är väl så ”förargelseväckande” att bränna Koranen som att pissa på den.
Hursomhelst borde Östgötapolisen ha gett provokatören det artiga beskedet att hans meningsyttring inte kunde försiggå på just de platser han föreslagit, med hänsyn till allmän ordning och säkerhet och fara för liv. Dock på lämplig plats i Kolmården, ute på slätten eller möjligen framför rådhuset i Norrköping.
I stället skapade man någon sorts psykologiskt prejudikat med innebörden att polisen må skydda koranbränning varhelst och närhelst den äger rum och i vilken som helst brottslig avsikt. Vilket fick polisen i Stockholm att fatta det omdömeslösa beslutet att tillåta Paludan att uppföra sitt nummer intill en samtidigt pågående pro-turkisk demonstration utanför turkiska ambassaden.
Eftersom man där inte kunde garantera allmän ordning och säkerhet, eller ens herr Paludans liv och lem, hade det varit enkelt och lagligt korrekt att begränsa hans demonstrationstillstånd till en mindre farlig omgivning. Det var mer tur än skicklighet att säkerheten fungerade och sannerligen inte polisens förtjänst.
Det är inte särskilt ovanligt att demonstrationer i andra frågor än islam, exempelvis när nazisterna har något på hjärtat, flyttas av säkerhets- och ordningsskäl. Det är inte vare sig juridiskt komplicerat eller politiskt kontroversiellt.
Huvudproblemet tycks vara att polisen kortsluter så fort något gäller muslimer. Om det gäller att provocera muslimer till upplopp blir det därför inte längre en vanlig ordningsfråga, utan en helig grundlagsfråga, enligt detta förvirrade synsätt.
Samtidigt som vi tjafsar om detta träder en ny lag i kraft som förbjuder medierna att skildra de illdåd som Turkiets härskare Erdogan gör sig skyldig till. Utan att det väcker tillnärmelsevis lika stor upphetsning som den enkla ordningsfrågan om koranbränning.
Vi är förda bakom ljuset. Eller om vi själva för oss bakom ljuset. I värsta fall har jag själv just deltagit i den trafiken.
För övrigt anser jag att…
...en pilgrimsfalk som uppträder med en gökursgöks mellanrum är det löjligaste inslaget i SVT:s Kerstin Ekman-melodram. Särskilt som redigerarna förvandlat falken till kråka, en grov förolämpning inte bara mot falken.
...ett litet ljustecken på den mörka politiska himlen är att Ebba Busch enligt DN/Ipsos vinner klassen ”litet förtroende”. Med sina 73% slår hon till och med miljöpartisterna. Ett rättvist resultat efter allt ljugande.