Människors beteende viktigare än graden av lockdown

I pandemins första fas lyftes Tjeckien och Portugal fram som två länder med en väldigt lyckad coronabekämpning.

I dag ligger de på i tio-i-topp över antalet döda.

En lärdom är att det inte är graden av lockdown som skyddar mot covid-19 utan människors vilja och förmåga att följa ett antal enkla restriktioner.

Tjeckien och Portugal tillhörde i våras de länder som tog i med storsläggan mot coronapandemin. Omfattande nedstängningar genomfördes där skolor och icke-nödvändiga butiker stängdes, alla skulle arbeta hemifrån och antalet människor som fick träffas samtidigt begränsades till ett minimum.

Det är svårt att rakt av jämföra olika länders restriktioner men helt klart stängde både Tjeckien och Portugal ned mer än Sverige.

Initialt syntes det också väldigt tydligt i statistiken över antalet avlidna i covid-19. Portugal och Tjeckien stack ut som länder som lyckades begränsa smittan framgångsrikt och hade mycket låga dödstal. I Portugals fall var skillnaden särskilt anmärkningsvärd jämfört med grannen Spanien som hade mångdubbelt fler döda.
Men när den andra vågen slog till så hände något. Sent i höstas började dödstalen stiga brant trots att strängare restriktioner återinfördes.

I början av året kom rapporter från Portugal om hur ambulanser i storstäderna tvingades köa in timtal utanför sjukhusen med svårt sjuka patienter ombord i väntan på lediga sängplatser. Dödstalen i både Portugal och Tjeckien steg brant.
Förklaringarna varierar.

Ambulanser med covid-patienter köar utanför Santa Maria hospital i Lissabon den 22 januari.

Brittiska The Guardian rapporterar att Portugal lider av covid-utmattning. Bara 30 procent av befolkningen följer reglerna för social distansering. Landets premiärminister säger självkritiskt att han inte tillräckligt tydligt förklarat hur pandemin ska bemötas.

En opinionsmätning som gjordes av Ipsos i Tjeckien i oktober visade att människor var märkbart mindre oroade för viruset och blivit mycket sämre på att följa restriktionerna.

Falsk trygghet

Kanske gav de initiala framgångarna en känsla av falsk trygghet i båda länderna.
Sannolikt är det ingen slump att Tjeckien i dag ligger på fjärde plats på John Hopkins universitetets dagligen uppdaterade lista över antalet döda i covid-19 per miljon invånare. Eller att Portugal parkerat på sjätteplatsen.

Portugal som i våras hade bara en tiondel av dödstalen i Spanien har nu passerat sin granne i antalet döda i förhållande till befolkningsmängden.

Sverige, i omvärlden omväxlande utskällt och beundrad för sin strategi, parkerar på 16:e plats på samma lista.

Detta faktum visar på flera saker.

  • Covidbekämpning är ett maratonlopp. Det kommer att ta lång tid innan vi har facit över vilka som lyckats bäst i sin coronabekämpning. En god inledning är inte detsamma som ett bra slutresultat. Även om Finland, Norge och Danmark fortfarande står ut som positiva exempel i Europa.
  • Hårda nedstängningar är inte per automatik en framgångsrik modell. Storbritannien, Spanien, Italien och Frankrike är länder som haft långvariga, hårda restriktioner men ändå haft omfattande smittspridning. Det viktigaste är hur benägna människor är att följa ett antal enkla restriktioner som att hålla avstånd, jobba hemifrån den som kan och stanna hemma även om man bara känner dig lite sjuk.

Rop på tuffare tag

Det kan vara värt att komma ihåg när röster åter höjs här i Sverige för att vi måste stänga ner mer. Det verkar inte spela någon roll att Sverige kraftigt skärpt restriktionerna sedan i våras. Ropen på fler och tuffare åtgärder tystnar aldrig.

Om Sverige exempelvis följer en del andras exempel och stänger alla köpcentrum så förhindrar man folk från att samlas där. Men det innebär inte per automatik att folk låter bli att göra andra saker som bidrar till ökad smittspridning.

I flera länder i Europa följs hårda restriktioner av folkliga protester. Vilket knappast ökar viljan hos gemene man att följa statens uppmaningar.

Myndigheterna i ett land kan införa hur stränga restriktioner som helst. Men i slutändan är man beroende av att människor anser att dessa åtgärder är rimliga och befogade. Bortsett från diktaturer som Kina går det inte att med polisiära medel se till att restriktioner efterlevs på individnivå. Antalet poliser räcker helt enkelt inte till.

Ett mått av tvång är nödvändigt men det gäller att hitta en balans mellan hårdheten i restriktionerna och människors motivation att följa dem.